Jonas Bergsten – Jonas Bergsten

Umeåsonen Jonas Bergsten har en formkurva som stiger snabbare än antalet mediala avslöjanden om Sverigedemokrater som skrattat åt judar eller gått på nazistkonsert. Det borde stå alldeles uppenbart för vem som helst som lyssnar på Bergstens nya, självbetitlade EP.

SD-liknelsen är förresten aktuell på mer än ett sätt, eftersom Bergsten med sin ”Jimmie Jimmie Jimmie” (i alla fall så som undertecknad förstår det) berättar historien om ett högerextremt nittiotal, komplett med knogjärn och hetsjakt på oliktänkande nere vid grillen. Knogjärnet må ha bytts ut mot järnrör – och den jagande vargflocken må ha blivit riksdagsledamöter – men låt er inte luras. ”Jimmie, Jimmie, Jimmie, du kan försöka tvätta historien” sjunger Jonas Bergsten trotsigt till ett underbart skrammelstomp i ett av årets bästa exempel på att pop är som bäst när den vågar vara politisk.

Jag var aldrig ett big fan av Bergstens fullängdare. Den kändes i ärlighetens namn mest som ett slags trevande försök att dra några ytterligare växlar på en högst uttjatad svensk idélös person med gitarr-tradition. Det lyfte aldrig mot himlen. ”Ingen av oss är väl hård på riktigt”, sjöng Jonas, och det stämde nog rätt bra.

Därför är det så glädjande att få nya EP:n i sin hand. Nu börjar samarbetet Bergsten-Woah Dad! bära frukt på allvar. Där förra årets fullängdare tassade försiktigt i skuggan, tar Jonas Bergsten nu ett par ordentliga kliv ut i ljuset. Med vilt blås, rykande gitarrer och Jonas ofta lite truliga sång skapas stor magi med enkla medel. Det är konstant intressant. Ljudbilden har transformerats från blaskig mellanmjölk till starköl, från grå villastad till vibrerande slum.

Jonas Bergsten har kommit ut som norrländsk Hellströmfigur – detta alltså menat som en komplimang – och nya EP:n är en utmärkt bastard med lika mycket DNA från Håkans Det är så jag säger det-skiva som från hans senaste souleskapader. Lyssna på avslutande ”Vild Gravitation”! Hör ni hur perfekt nonchalant det är? När lät svensk pop såhär vital senast? Eller ta vackra ”Bara Solsken Idag” – en i grunden banal låt som ändå höjer sig ur mängden likt en ideologisk testballong med depprefräng och oh-kör.

Jonas Bergsten har med sin nya EP stakat ut en ny, intressant väg i sin karriär. Över fyra spår visar han med all önskvärd tydlighet att Norrlandsindien inte behöver bli paketerad i en tillrättalagd sjung ditt liv-förpackning för att värma upp landets samtliga breddgrader. Ring en vän med en bil och kör iväg på LSD. Det här är höstens svenska EP-pärla.

[Woah Dad!, 14 oktober]

8