Opeth – Sorceress

opeth-sorceress

Det börjar bli tjatigt nu; Opeth saknar förmågan att misslyckas. Trots flera – om än ibland subtila – stilbyten under mer än två årtionden har de aldrig satt fötterna fel.

Oavsett om det handlat om progressiv death metal, jazzig rock eller skira, avskalade stycken, har bandet gång på gång levererat. Det är naturligtvis omöjligt att kritisera det.

Samtidigt är det precis där Opeths enda svaghet ligger. Även när de överraskar blir man inte ett dugg överraskad.

På bandets tolfte album får vi ytterligare 56 minuter örongodis. Sorceress är en logisk uppföljare till The Pale Communion, på samma sätt som den sistnämnda var en logisk uppföljare till Heritage, som trots att den var ett rätt stort steg från Watershed även den var högst logisk.

Och just logiken gör att det vilar något bekvämt över Sorceress. Nerven som fanns på till exempel Heritage finns inte här. Det finns inget oväntat här.

Absolut ingen blir förvånad över att Mikael Åkerfeldt sjunger och spelar lite bättre, att Fredrik Åkesson är lite träffsäkrare på gitarren, att Martin Méndez har fått lite flinkare basfingrar, att keyboardisten Jocke Svanberg växt in lite mer i bandet och att Martin Axenrot ännu en gång höjer ribban för resten av världens skinnplågare.

För den som känner Opeth väl sedan innan, märks en liten aning ändrad låtskrivarfilosofi. Vill man ta till extrema överord, kan man nästan kalla upplägget på Sorceress för rockopera. Trots att låtarna är varierade, löper en röd tråd genom hela skivan. Givetvis subtilt. Känslan att ett extra kryddmått Queen och The Who har blandats i degen är dock tydlig.

På ett så där försiktigt opethskt sätt, förstås.

Opeth har skämt bort oss med perfekta plattor länge nu. Sorceress följer den traditionen och är lite bättre, lite snyggare, lite vackrare än sin föregångare.

Det är omöjligt att sakligt kritisera perfektion, men i mitt bakhuvud gnager efter tre hyfsat snarlika plattor en längtan efter något radikalt nästa gång.

Men: Sorceress är självklart helt fantastisk. Som väntat.

[Moderbolaget, 30 september]

8