Skurklandet känner sig inte bekväma i någon genre

 

 

 

IMG_0865

Malmöbaserade Skurklandet har harvat ”pop med punkhjärta” i snart 13 års tid. Nästa fredag, den 7 oktober, kommer nya ep:n Denna stad ska fyllas av ljus. Samma kväll är det releasefest på Moriskan i Malmö, tillsammans med bandet Ragata.

Släppet har föregåtts av en ambitiös, fantasifull, delvis leranimerad video/kortfilm till titelspåret ”Av ljus”. HYMN:s Anton Lindskog ställde några frågor till bandledaren Jimmy Bussenius.

Nu har det gått ett och halvt år sedan vi kollade läget med Skurklandet senast. Vad har hänt under den tiden?

– Vi hade en riktigt lyckad releasefest för vår förra LP Det stora ingenting på Grand i Malmö. Sedan rullade det på med cirka tjugo gig! Det var ett av de roligaste åren i Skurklandets historia med skön stämning i bandet.

– Efter det stängde jag in mig för att göra ler- och pappersfilmen ”Av ljus” och såg knappt dagsljuset på ett halvår. Jag kom ut ur det som min flickvän kallade för “grottan” en kort period för att gå in i studion med bandet och lira in de nya låtarna.

Vilken tycker du själv är största skillnaden mellan nya ep:n och det som Skurklandet har gjort tidigare?

– Vi tar som vanligt några steg åt sidan och ett tillbaka, lånar lite från vår egen historia och lägger på några nya lager. Till exempel får körerna ta mer plats den här gången. För två år sedan kom Jossan (Josefin Hermansson – keyboards) med i bandet så nu är vi tre som sjunger vilket känns lyxigt.

– Skurklandet har aldrig varit riktigt bekväma i någon genre. Musiken har alltid spretat åt olika håll: pop, punk, progg, rock, disco, folkmusik… Och vi är nog fortfarande inte riktigt bekväma, men det går mer åt rakare pop/rock på nya släppet. De som har lyssnat på oss tidigare känner igen kärnan av sorg och frustration i texterna, vilka har klätts i sorglösa melodier och kraftiga power-refränger.

Videon till “Av ljus” är som vanligt väldigt välgjord. Kan du berätta lite om historiken bakom filmen?

– Ungefär samtidigt som vi släppte förra skivan tecknade jag en bild föreställande en fyr med ett ilsket rött öga som spanar ut över en grå död stad. Jag ville göra mer på samma tema. Senare började låten och texten ta sin form parallellt med manuset till kortfilmen. Vi hade inte ens hunnit spela in låten “Av ljus” när jag började bygga upp papperskulisserna. Jag kan verkligen gå igång på mina idéer ibland och då måste de bli av, vare sig de är bra eller dåliga.

”Jag kan verkligen gå igång på mina idéer ibland och då måste de bli av”

– Filmen återger texten till “Av ljus” som egentligen är ganska öppen för tolkning. Man kan säga att den tar sitt avstamp ur en en känsla av att vara instängd och kontrollerad och ur det bubblar en frustration som vill sprängas likt ett jättelikt fyrverkeri över staden. De olika rösterna i sången kan tolkas som motstridiga, inre röster i ens eget huvud.

5

 

Hur mycket av det du skriver handlar om ditt eget liv?

– Jag tror alltid man utgår från sitt eget liv när man skriver. Eller sina inre liv, gränsen kan där vara mer eller mindre flytande beroende på hur man är som person. Om man är grå och fantasilös, en drömmare eller psykiskt sjuk…

– En del av mina texter reflekterar samhället runt omkring mig, men det mesta handlar nog om en känsla av utanförskap som jag nog bär med mig sedan barndomen. Då satt jag hellre instängd och lekte med modellera än träffade andra barn och det sociala livet kändes svårt. Min mamma brukar berätta om brytpunkten: dagen då jag kastade all lera på komposten i ett gråtande raseriutbrott och skrek att det var det töntigaste jag någonsin hade gjort.

”Det mesta handlar nog om en känsla av utanförskap som jag nog bär med mig sedan barndomen”

– Det tog 20 år innan jag rörde modellera igen. Men nu har jag lyckats kombinera det med musiken!

Vad inspirerar Skurklandet?

– Inspirationen kommer från många håll då vi lyssnar på väldigt olika musik inom bandet. Oftast är det jag som gör grunderna till låtarna, vilka sedan byggs på med resten av bandet. Tillsammans lägger vi till och drar ifrån olika saker.

– Senaste året har jag lyssnat mycket på The Protomen som gör ”synthoperarock” om TV-spelet Mega Man och klär ut sig till spelkaraktärerna live. Jag misstänker att de övriga i bandet inte delar min förtjusning…