Adam Torres – Pearls to Swine

CoverArt_AdamTorres_3000

Adam Torres albumdebuterade 2006, men försvann mer eller mindre efter det. Eller försvann och försvann – han stack till Ecuador och jobbade som hjälparbetare och engelskalärare, samtidigt som han skrev drygt 100 låtar.

Nu är han dock tillbaka.

Och återkomsten var värd att vänta på. Redan i öppningen ”Juniper Arms” händer det som nästan aldrig händer. Magin. Den nyblivne 31-åringen kliver direkt från start in i finrummet som bara ett fåtal har nyckeln till.

Genom Pearls to Swine löper en röd tråd av melankoli. Torres låtskrivande har tydliga influenser från såväl uppväxten i Ohio som tiden i Ecuador och hans nuvarande hemvist i Texas.

Även om genren utan tvekan är singer-songwriter går tankarna ofta till Paul Simon och då och då till Kurt Cobain.

Adam Torres har samma känsla för försiktiga men extremt effektiva melodier, och hur han kan förstärka en låts själ med sin egen röst eller med ett instrument. Han vet exakt hur och när han ska låta violinisten Aisha Burns och Swans-slagverkaren Thor Harris sätta den där extra guldkanten på materialet, men också när det enda som behövs är hans röst och gitarr.

Den delikat producerade plattan spelades in helt analogt under åtta dagar med Erik Wofford, som tidigare jobbat med bland annat genregiganterna Bill Callahan och M. Ward.

Intressant nog påminner Adam Torres anslag emellanåt om Sveriges egen genialiska singer-songwriter I’m Kingfisher. Inte minst i undersköna ”Outlands”, som har ett gitarrplock som skulle kunna vara signerat Thomas Jonsson.

Plattor som är så här bra är totalt livsfarliga. Pearls to Swine får mig nästan att ifrågasätta varför det någonsin skulle behöva göras mer musik.

Den har ju precis allt jag någonsin kan önska av en skiva.

[Fat Possum Records, 9 september]

10