Tentakels ljudbild lamslår förnuftet

Tentakel är ett soloprojekt signerat Pontus Torstensson – trummis i The Exorcist GBG och URAN – vars musikaliska grundfilosofi fångar ljudet av 80-talets dystopiska framtidsvisioner. Genrebeskrivning: synthbaserad technokraut med inslag av ambient. John Carpenter på acid.

Den 23 september släpps Tentakels sjua ”Impulse”/”Inversion”på Höga Nord Rekords. Förstnämnda spår tar med lyssnaren på en nattlig färd, omvärlden flimrar förbi, men det finns inte tid för reflektion. Upplevelsen lamslår förnuftet.

Pontus är en mästare på att frambringa ljudbilder som griper tag – oavsett om det handlar om pulserande synthlåtar som ”Impulse” eller jazzinfluerad ambient, går det inte att sluta lyssna. Förra årets självbetitlade debutalbum är ett av 2015 mest underskattade album.

I samband med releasen av nämnda sjua inleder Pontus en tredagarsturné med stopp i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa spelningar sker tillsammans med SPR!, som i likhet med Tentakel släpper ny musik den 23 september. De följer upp Höga Nord-singeln ”Cha Cha Cha” med minialbumet Mental Health.

Efter att ha intervjuat båda står det klar att de delar samma grundvision – det gäller att utmana sig själv och publiken. En obekväm publik är en bra publik (SPR!-intervjun publiceras längre fram).

Christoffer Fransson [ena halvan av SPR!] berättade att man aldrig fick bli trygg i sitt skapande, det gäller att ständigt utmana sig själv.

– Helt klart. Det är en nödvändighet för att det ska kännas meningsfullt och utvecklande. Även om det ibland kan kännas lockande att hålla sig till beprövade metoder. Fast då kan man måla sig in i ett hörn tror jag.

Pontus spelar som sagt i ett flertal konstellationer; vid sidan om The Exorcist GBG och URAN går det att hitta hans namnteckning på svenskspråkiga Sork och instrumentala Echodeck. Att spela med en massa olika människor borde ge en mängd olika infallsvinklar, som borde gynna den egna kreativiteten.

”Att samarbeta med olika typer av människor i musikaliska sammanhang är nödvändigt, och utvecklande i de flesta fall”

– Att samarbeta med olika typer av människor i musikaliska sammanhang är nödvändigt, och utvecklande i de flesta fall. Man får förmågan att vara lyhörd och flexibel i olika sammanhang. Man får idéer och energi av olika typer av musiker. Saker tolkas och sätts i olika perspektiv. Om kemin stämmer är det en enorm kraft. Helheten blir större än summan av delarna.

Trummorna utgör grunden för Tentakel, men den övergripande känslan är elektronisk och techno-liknande. Hur kom du fram till denna ljudbild?

– Det har växt fram under tiden. Jag har experimenterat och testat en massa olika metoder. Det var först när jag köpte en riktgt bra synth som jag kände att ljudbilden började fungera. Jag har aldrig tänkt att det skulle vara någon speciell genre. De begränsningar instrumenten erbjuder blir en stor del av resultatet. Sedan har det fortsatt att utvecklats med tiden. Jag spelar alla instrument genom att koppla och trigga syntharna till olika trummor för att det ska kännas levande.

 Vad har du för utgångspunkter i ditt skapande? Har influenserna förändras under åren? 

– Det finns mängder av band och olika influenser som har inspirerat mig i olika perioder av mitt liv. Ibland kan det vara minst lika inspirerande att ta en promenad i skogen eller gå ut på krogen. Jag blir oftare mer inspirerad av andra grejer än musiken nuförtiden.

Pontus berättar att experimenterande är en viktig del av Tentakel, men att mycket av det bygger på tydliga idéer, det vill säga uppsatta målsättningar.

– Ibland har jag en tydlig idé. Ibland föds ljuden av ett annat ljud under processen.

Är det viktigt att undvika tydliga paralleller till andra band?

– Det är klart att det finns paralleller i min musik till en mängd olika band. Det är omöjligt undvika. Antar att det är ett sätt för människor att förstå och placera musiken i en miljö de känner sig bekanta med. Allt man själv hör och upplever kommer förr eller senare ut i form av ens egen musik.

En av mina Tentakel-favoriter är ”Doppelganger”. Ett samarbete med Jesper Jarold från Fontän [aktuell med Fontän-EP:n Polar Star]. I likhet med Tentakel brukar Fontän jämföras med kraut – du har själv beskrivit sin egen musik kosmisk krauttechno.

– Det är ju tacksamt och naturligt för mig att hålla på med grooves och transliknande riff eftersom jag utgår från polyrytmik och använder sequencers en del. Att upprepa vissa saker kan ge en känsla av befinna sig i evigheten. Men jag blir som sagt inspirerad av en mängd olika saker.

”Men jag mår bra av att ta i, slå hårt på trummorna och ge mig hän”

Det finns inslag av ambient i din musik, men i regel är ljudbilden hård, nästintill forcerande. Lite som att dras in i ett svart hål. 

– Vet inte riktigt. Men jag mår bra av att ta i, slå hårt på trummorna och ge mig hän. En form av utlopp och självterapi antar jag.

Tentakels musik är som skräddarsydd för Höga Nord. Ett skivbolag som mer än gärna släpper musik som ger lyssnaren referenser till svarta hål. Och grundarna Mathias Nilsson och Gustaf Dicksson jobbar stenhårt för att hjälpa sina band. De ligger inte på latsidan.

Vad betyder det att ha Höga Nord i ryggen? 

– Det betyder att min musik når ut till en något bredare och större publik. De arbetar genom sina kanaler så att jag kan ägna mig åt att spela och göra musik istället.

Och de styr upp en mindre turné. Vad utmärker Tentakels liveframträdanden? Är scenen en naturlig plats för dig som person eller är det musiken som sätter dig i den positionen.

– Egentligen inte. Men man kan få energi av publiken och en ny scen, och av att det ligger en viss förväntan i luften. Det finns en råare energi och en känsla av att det kan hända oväntade grejer. En spelning är ett ögonblick som varar en gång och blir lite olika varje gång.

Har du planer på att spela in ett nytt album?

– Ja, jag håller på att spela in en fullängdare som ska släppas på Zeon Light skiva i vår.