Souls knyter ihop säcken

souls

Den 10 september gör Souls sin första spelning sen 1997. Detta på Throwback Festival i Falköping. HYMNs Madeleine Bergquist ringde upp tonårsidolen Cecilia Nordlund, sångerska och gitarrist i bandet.

– Det är så coolt att PJ Harvey fortfarande håller på och spelar!

När jag når Cecilia Nordlund via telefon har det gått ett par dagar sedan Way Out West och hon berättar att hon bara var där på torsdagen och tyvärr missade Polly Jean.

– Men du spelar ju också fortfarande, inflikar jag och vi skrattar båda två.

– Ja, det gör jag ju.

Om någon hade sagt till mitt tonåriga jag att jag en dag skulle prata om PJ Harvey med Souls-Cecilia hade jag nog behövt nypa mig i armen. Två viktiga förebilder för en ung tjej som tillbringade större delen av fritiden ihop med gitarren och bandet i replokalen.

Vi backar tillbaka bandet ännu något år. 1994, samma år som Nirvanas Kurt Cobain lämnade det här jordelivet, släpptes Souls Tjichischtsiy (Sudêk), vilket visade sig vara helt rätt tajming för den här sortens musik. Att Steve Albini, den legendariske producenten som arbetat med just PJ Harvey och Nirvana, hade ett finger med i spelet var i sig ett bevis för den framgång som Souls uppnådde. Att de fick turnera som förband till brittiska grungegiganterna Bush ett annat. Platta nummer två, Bird Fish or Inbetween, blev också den en kritikerfavorit.

Men så hände något. Efter en turné 1997 upplöstes bandet.

– Så här är det, när jag slutade så var det väldigt abrupt, minns Cecilia. Jag slutade bara ”pang”. Vi gick från hundra till noll i ett slag och det var väldigt dramatiskt faktiskt. Vi pratade inte med varandra på flera år efter det. Musikaliskt hade vi aldrig några problem, det var vi själva som hade spårat ut och det var anledningen till att jag slutade. Det var något jag hade tänkt göra länge då när jag väl gjorde det.

Efter splittringen flyttade Cecilia till Malmö och vi som bor i staden har fått följa med på hennes fortsatta musikaliska resa. Genom åren har hon levererat både på egen hand med Cilihili och i banden Monkeystrikes och Sunshine Rabbits. Dessutom har Cecilia varit verksam på många andra sätt inom musikbranschen, bland annat som aktiv i Popkollo. Hon har också anordnat låtskrivarworkshops. Men nu, nu är hon redo att knyta ihop säcken. 

Hur kommer det sig att ni ska återförena Souls just nu?

– Alltså vi kan inte vänta längre nu. Ska det göras så ska det vara nu. Vi har pratat om det ett tag. Folk har under de senaste åren frågat oss om vi vill göra spelningar, men då har det inte känts riktigt rätt. Men nu var det så många bitar som föll på plats, berätta Cecilia och låter entusiastisk.

”Alltså vi kan inte vänta längre nu. Ska det göras så ska det vara nu”

Hon fortsätter:

– Det har gått så pass många år, så dels är vi väldigt goda vänner igen och dels känns det kul igen! Det måste ju vara vänligt och trevligt för att man ska vilja hålla på. Sen är det den detaljen också, att våra album aldrig släpptes på vinyl. Så det är det som är den stora grejen för oss i höst – Steve Albini ska mixa om den första plattan och så ska den ges ut på vinyl!

Varför vill ni att han ska mixa om den?

– Det här handlar lite om att knyta ihop säcken för oss. Den här spelningen i Falköping och att vi gör vinylsläppet innan jul – det är som att säga farväl på ett bra sätt, fast tjugo år för sent. Men det kan ju också bli en start på något nytt! Det beror lite på hur folk tar emot det.

Bandets besked om återförening har i alla fall hittills mottagits väl. Cecilia nämner att de fått många följare på sociala medier och berättar om en lyckad Kickstarter-kampanj som finansierat flygbiljetterna till USA.

– Det bästa är att en kompis kommer att göra en film om allt detta, säger hon. Jag vill gärna berätta historien om oss, det kanske är en fyrtioårs-grej att man vill berätta sina memoarer? Vi var med om så mycket grejer under de åren vi höll på. Det var så intensivt, så det är egentligen inte förrän nu som jag verkligen fattat vad som hände.

Ulf Södergren ligger bakom dokumentären Three Lost Souls – swimming in a fishbowl, som både kommer att innehålla arkivmaterial och nya klipp. Siktet är inställt på en release i vår. Ulf är precis som Souls från Helsingborg och Cecilia berättar att de delade replokal en gång i tiden.

– Det är så kul, för han minns hur jobbiga vi var. Vi snodde alla sladdar och sånt när vi flyttade, haha. Han har verkligen det långa perspektivet eftersom han känt oss i alla år.

Vad har du saknat mest med att spela i Souls?

– Ingenting, haha… förlåt. Nädå. De är som mina bröder. Vi växte upp ihop – jag, Johan och Andreas.  Och det är som med alla bröder; man älskar dem men man står heller inte ut med dem. Det är samma sak från deras sida när det gäller mig. Men vi har väldigt kul ihop, Sen är det så himla härligt att spela musik på hög volym. Det är roligt att väsnas. Både Johan och Andreas är fantastiskt bra musiker. Vi lärde oss att spela ihop och det är därför väldigt speciellt att lira med dem. Det är som att vara hemma.

”De är som mina bröder. Vi växte upp ihop – jag, Johan och Andreas”

– Sen är vi så glada för att vi har en ny jättebra trummis också. Markku Hildén, som har spelat med Logh. Han är så himla fin, glad, skitduktig och snäll. Det lyfter oss jättemycket, att någon kommer in med fräsch energi.

Berätta mer om spelningen på Throwback Festival!

– Vi kommer fokusera på gammalt material. Det blir liksom vår hejdå-spelning. Her Majesty, ett band som vi kände på nittiotalet ska också spela.

Oj, det blir en riktig nostalgifest alltså!

– Ja, men det är inte bara gubbar – det är även nya grymma band bokade. Vi ser fram emot detta jättemycket, avslutar Cecilia.

Målet att vinylen ska släppas den 20 december via Rundgång Rekords. Här kan du förbeställa ett ex. Läs mer om Throwback Festival här och vår intervju med arrangörerna här.