Kevin Morby på Malmöfestivalen – mer rock än folk

kevinmorby-141-Edit

För den som gillar folkrock och altcountry är Malmöfestivalen ofta ett säkert kort och så även i år.

Den forne Woods-basisten Kevin Morby har släppt en av årets bästa plattor i genren och på onsdagskvällen står han och tre medmusikanter på scenen på Gustav Adolfs Torg. Vid ett tillfälle säger kvällens huvudperson att han och bandet är otroligt glada för att vara i Malmö och att Sverige är ett favoritland. Detta märks inte alls i framträdandet, det är fyra stenansikten som möter publiken.

Live drar musiken ofta mer åt rock än folk. Även om Morbys berättande sångstil, som påminner om storheter som Bob Dylan och Leonard Cohen, är en viktig del i sammanhanget så är det ändå hans och gitarristen Meg Duffys (som gör egen musik under namnet Hand Habits) musikalitet som sticker ut. De spelar otroligt väl ihop, utrymme ges för lekfulla och repetitiva riff och melodier men också för skickligt utförda solon. En eloge ska även ges till övriga musiker, bandet är väldigt tajt hela spelningen igenom.

I upptempolåtarna kommer jag att tänka på War On Drugs och då inte enbart på grund av att Morby sportar liknande kerublockar som Adam Granduciel. I de mer lugnare låtarna, där Morby nästan komiskt ofta sjunger om berg och annan natur, blir det nästan lägereldsfeeling emellanåt. Det är omöjligt att inte sluta ögonen och önska sig långt bort från Langos och avgaser.

Favoritlåtar från senaste albumet Singing Saw avverkas på löpande band. Fenomenala ”I Have Been To The Mountain” får kvällens längsta applåd, men som allra bäst blir det i ”Destroyer” och övriga låtar när Duffy körar. Då lyfter det ordentligt.

Trots att Morbys låtkatalog har en tendens att låta lite same same blir det aldrig någonsin tråkigt eftersom liveversionerna ofta är väldigt intressant arrade. En väl godkänd spelning!