Jake Bugg på Malmöfestivalen – en gammal man i en ung kropp

Jake Bugg Bråvalla Norrköping 26 juni 2014 Foto: Mattias Pettersson / Rockfoto

Upp på Malmöfestivalens stora scen kliver en ung man klädd i en skinnpaj och inte helt oväntat, en frisyr à la The Beatles cirka ’65 – möjligen som en hyllning till sina idoler och tillika landsmän.

Jake Bugg (född Jake Kennedy) är bara 22 år gammal, ser ut som 12, men skapar musik i klass med någon som varit musikaliskt aktiv i över 30 år. Han ger en känsla av att vara en gammal man i en ung kropp och det förstärks av de genrer han väljer att röra sig inom, samt den nasala sångrösten som första gången jag hörde den, lurade mig till att tro att jag faktiskt hörde någonting från det sena 60-talet. Musikaliska influenser som Donovan, Johnny Cash och Don McLean lyser tydligt igenom.

Samtidigt gör hans ålder det lite svårt att ta honom på allvar när han sjunger saker som ”I swear to God I’ve seen it all, nothing shocks me anymore”. Fast visst, trots sin ringa ålder har han redan hunnit agera förband åt Noel Gallagher, arbetat med stora producenter som Rick Rubin (Shangri La, 2013) och musiker som Chad Smith (Red Hot Chili Peppers), samt ge ut tre fullängdsalbum, av vilka han (bortsett från tre låtar) producerat det senaste (On My One, 2016) helt själv.

Även om ett egenproducerat album är en bedrift i sig så känns det som han i och med det verket kanske klampar runt i alltför stora skor. Här smyger sig inslag av RnB och rap in och ger mest en känsla av malplacering och förvirring. Lyckligtvis spelar han ikväll mest låtar från sina två äldre album där musiken är något mer avskalad – lite mer blues, lite bättre bemästrad.

Leendena är få, mellansnacket sparsmakat och saknar karisma. Men det Jake Bugg saknar i personlig utrstrålning gör han upp för tiofalt i musikalisk begåvning. Likt den musikmaskin han är, så serverar han oss festivalbesökare över 20 låtar och vissa är helt klart bättre än andra, men det finns egentligen ingenting här som är riktigt dåligt. Höjdpunkterna för kvällen är den stillsamma och alltid lika vackra ”Broken” samt hitlåten och självklara avslutningen, ”Lightning Bolt”.

Arkivbild från Bråvallafestivalen 2014. Foto: Mattias Pettersson