Beyoncé är utan större tvekan en av vår tids största popstjärnor. Hon är också en ikon som ofta står bortom kritik. När jag kollar mina sociala mediekanaler efter söndagens spelning på Parken i Köpenhamn läser jag endast oreserverade hyllningar. Väldigt ospecifika hyllningar – det vill säga att det handlar inte om några låtar eller sekvenser under spelningen utan mer ”hon är så grym”, ”Queen B!!!”, ”Herregud vad hon äger” och så vidare. Jag förväntar mig således att någon bloggare kommer skriva en text med namnet ”varför Ola Elleström aldrig bör få recensera Beyoncé igen”, i likhet med vad en blogg skrev efter att Larsson/Nunstedt inte varit oreserverat hyllande efter att ha sett Rihanna i Stockholm nyligen.
Efter att ha släppt det (välförtjänt) tokhyllade albumet Lemonade tidigare i år är det självklart många som har stora förväntningar på den turné som nu pågår under namnet ”The Formation Tour”. Albumet är både mer politiskt och mer privat självutlämnande än vad vi vanligen brukar höra från såväl Beyoncé som från andra rnb-stjärnor. Skivan visar även på en musikalisk mognad och ett mod att röra sig över genregränserna från utpräglad rnb mot såväl reggae som country. Med blandad framgång, men sammantaget är Lemonade ett alldeles utsökt album som understryker att Beyoncé inte bara har röstresurser utöver det vanliga utan även är en lysande musikalisk visionär.
Spelningen i Köpenhamn är två timmar lång och uppdelad i sex akter med mellanspel mellan varje då Beyoncé och hennes dansare byter kläder. Mellanspelen skiftar från ett gitarrsolo med hårdrocksmanér till en hyllning av Prince genom att ”Purple Rain” spelas i högtalarna. En hyllning som förstärks av att hon även gör en fenomenal cover av ”The Beautiful Ones”, som är en av kvällens absoluta höjdpunkter.
Spelningen har även ett tematiskt upplägg där huvudsakligen privata bilder och videor från Beyoncés liv, ända från barndom till nutid projiceras på en gigantisk skärm som täcker nästan hela scenen. Publiken jublar lika mycket över bilder när Beyoncé kysser Jay-Z i en video från deras bröllop som för musiken som spelas. Det är ganska talande. Redan innan spelningen börjar visas en del bilder och allt som på något sätt kan relateras till stjärnan möts av ett jubel så man tror att hon redan gått på scenen. Många i publiken ser upp till henne så mycket att det känns som hon bara skulle kunna visa sig på scenen, säga ”Hello, Copenhagen” och sedan gå igen, för att folk skulle vara nöjda. Det är både charmigt och otäckt på samma gång.
Hur som helst så imponerar Beyoncé när spelningen sätter igång. Hennes fantastiska röst har verkligen inga skavanker överhuvudtaget. De musikaliska arrangemangen är mestadels snygga och medryckande, det finns en bra balans mellan teatrala nummer med massor med dansare och ballader där Beyoncé är ensam på scenen. Några av de senare är enorma.
Men så har vi det stora problemet. Sjukdomen som verkar ha spridit sig till de flesta stora rnb-stjärnor numera. Det som på engelska kallas ”snippets”. Att spela en vers eller en refräng av en låt och sedan snabbt byta till något annat. Forcerade medleyn där låtar inleds för att långt innan de når sitt potentiella klimax skiftas över till nästa låt. Som behandlas likadant. Hur kan man sjunga första versen av ”Survivor”, följa upp med en dundrande allsångsrefräng för att i nästa sekund vara inne i ”End of Time”? Den fantastiska versionen av ”Crazy In Love”, som till en början låter nästan oigenkännlig men likväl otroligt mäktig, får en skvätt av ”Bootylicious” i slutet innan det är dags för nästa spår. Exemplen är många.
Detta innebär naturligtvis inte att Beyoncé gav en dålig konsert i Köpenhamn. Tvärtom, hennes potential är bortom alla rimliga gränser och en hel del av den visar hon upp. Det som spelas låter nästan genomgående väldigt bra. Däremot hade spelningen gett ett betydligt starkare sammantaget intryck, åtminstone för oss som främst gillar musiken och inte är extrema fanboys/fangirls av personen, om hon spelat fulla versioner av 20 låtar i stället för att hasta sig igenom 32 stycken förutom fem mellanspel på några minuter vardera.
Den dag Beyoncé bestämmer sig för att ge sig ut på en utpräglad konsertturné – med genomarbetade, fulla liveversioner av sina låtar, gärna med ett större band som kompar henne – då kommer hon sannolikt att vara oslagbar.
