Svettiga bakfulla folkhorder till trots är det ett fortsatt peppigt Gagnef vi möts av på fredagsmorgonen. Sakta vaknar festivalen till liv efter nattens svartklubbar. Det verkar som om de flesta inhandlat exakt samma tält i sista minuten på en viss lågpriskedja eftersom campingen förvandlats till ett hav av illgröna tälttak.
För att överleva värmen är ett dopp i den uppfriskande Dalaälven, resorb och käk från någon av alla food trucks ett måste. Är du mitt i livet och har pengar på fickan finns här även avsmakningsmeny för 500 spänn. Lite väl Stockholmsinfluerat kan en tycka. Vi kör på en asian fusion-sushi och meckar vidare.
– Får man dricka bubbel innan lunch? hör vi en polare drälla i skuggan. Och dag två är officiellt igång.
Den otacksamma speltiden 15.00 stiger ShitKid på amfiteatern. Tyvärr har inte fullt så många festivalbesökare tagit sig hit som Gagnefs kanske ballaste akt förtjänar. Synd, för ShitKids spelning är cool rakt igenom och hintar om en ljus framtid.
På tal om ljus framtid lämnar inte solglasögonen våra näsor under fredagen. Dels på grund av solen. Dels på grund av dubbelbubbel, numera dubbeltrubbel. Fredagen är en mellandag och vi ligger lågt några timmar. Blåser såpbubblor. Piffar läpparna. Scrollar igenom våra Instagram-flöden och ser enbart karikatyren av Donald Trump och tillhörande micropenis som ramar in festivalingången.
Någon envisas med att spela norsk r’n’b på trasiga högtalare. Det är sista pushen vi behöver för att ta oss på fötter igen. Strandhäng känns som en bra idé. Nere vid bryggan dansar och badar folk om vartannat. Vi funderar på att hoppa i bastun, men är båda för finska för att slösa tid på ett 60 gradigt bastubad. En har ju trots allt principer. Istället checkar vi in dansbanan och pjäsen Olika Personer i Kornel Kovacs Edit. Något vi inte är ensamma om, trots höga förväntningar kan vi konstatera att karaokeversionen av ”I shot the sheriff” inte håller på repeat. Chockerande, jag vet.
Stryk det där med mellandag. Det krävdes en viss Erik Lundin för att återigen sätta glöd på festivalelden. När Lundin stiger på scen runt tiotiden är inte ett ben still. Jag skriker ”så.himla.tight.” säkert tjugo gånger. Hejhej originell person. Bäst live var ”Annie Lööf” och ”Suedi”, såklart. Vi vill inte ens börja snacka politik när det kommer till Erik Lundin, för det är så himla uttjatat. Det här var bara rakt igenom sjukt bra.
Trots Lundins energiboost är det egyptiska Islam Chipsy & EEK som vinner fredagens spelschema. När de vid 01 på natten äntrar scenen så skakar trägolvet av alla dansande fotsulor. Tänk repetitiv rejvmusik live. Traditionella afrikanska trummor som möter technosynth, någonstans där landar konstellationen musikaliskt.
Likt torsdagen avslutas dag två dansandes på en fullsmockad tennisbana någonstans just innan natt blir till morgon.
