Castlewoods fulländas genom möten och samarbeten

Foto: Samuel Isaksson

Castlewoods utgörs av Sofia Mono Assarson och Maja Fredriksson. De möttes genom musiken och det är gemenskapen som format ljudbilden – duons röster vävs samman till en stark enhet. Tillsammans med trumslagaren Johanna Lannerö, fotografen Micaela Mandorff och konstnären Hege Wendelbo fulländas uttrycket.

I slutet av juni släppte Göteborgsbandet sin andra singel ”Sing For You” och det är en låt som uppmanar lyssnarna att frigöra sin inre kreativitet, inte hålla tillbaka, utan släppa fram lekfullheten. I en allt mer dysfunktionell samtid låter det som ett bra råd. Och musiken följer samma mönster. Inramningen präglas av nyfikenhet och upptäckarlust – det är som att uppleva något för första gången. Du vill ha mer.

På lördag är det releasefest för ovanstående singel på Röda Sten och och det sker tillsammans med Alice B och Berget – uppställningen visar på bredden som existerar i dagens Göteborg, där olika scener går in i varandra, vilket skapar en vänskaplig kultur som bygger på hjälpsamhet och suport. Många band delar även medlemmar. Det visar sig att denna intervju bekräftar dessa föreställningar.

Jag möter upp Sofia och Maja på Andra Långgatan och de är snabba med att lovprisa Göteborgs musikscen. Det gäller speciellt stadens kvinnliga artister. En av dessa är Amanda Werne aka Slowgold, som i likhet med Castlewoods spelat in sin musik i Studio Oodion (Samuel Isaksson bilder är tagna utanför studion på Tredje Långgatan). Ett album är färdiginspelat.

– Jag har bara positiva saker att säga om Oodion, säger Sofia. Vi bosatte oss nästan i studion. Kreativiteten flödade.

”Vi producerade det mesta själva, det fanns en möjlighet att ta in en producent, men vi ville ha kontrollen”

– Vi producerade det mesta själva, det fanns en möjlighet att ta in en producent, men vi ville ha kontrollen, förklarar Maja. Vi har stått för alla arrangemang.

– Vi har dock fått mycket hjälp av studioteknikern Thomas Andrén, påpekar Maja. Han har jobbat dag och natt tillsammans med oss och lagt ner sin själ i inspelningen. Men det har varit viktigt att det göra musiken på vårt sätt, inflikar Sofia.

– Kreativiteten släpptes fri och i det stora hela har vi lärt oss jättemycket. Resultatet blev en väldigt oredigerad och spontan inspelning, det blev som det blev, skrattar Maja. En livekänsla.

– Vi har emellertid tagit hjälp av några externa musiker på skivan, påpekar Sofia. Det handlar om cello och fiol, samt bas. Annars spelar vi alla instrument, allt från orgel, gitarr, flöjt, trombon och cittra med mera. Men allas medverkan, tekniker som externa musiker, har färglagt vår produktion till ett regnsbågslandskap.

Varken Sofia eller Maja håller låg profil. Viljan och lusten att prata om den egna och andras musik är påtaglig. Det framgår även att båda är oerhört musikaliska; de spelar ett flertal instrument, vilket har varit en fördel under deras respektive musikkarriärer. Castlewoods är dock det första projektet som de ser som sitt eget.

– För mig har det länge funnits en längtan att göra något på egen hand. Vi har båda spelat otroligt mycket i andra konstellationer och arbetat som kompmusiker, men Castlewoods är något helt annat, förklarar Maja. Det är självfallet givande att backa upp andras projekt, men detta är vårt. Nu är vi mer självständiga.

Hur gick det till när ni träffades?

– Det är en fin berättelse, skrattar Maja.

– Vi blev kära i varandras röster, säger Sofia med ett stort leende.

– Ursprungligen möttes vi genom reggaebandet Bellaroush, som jag fortfarande spela med då och då. Vi behövde uppbackning på kör och flöjt innan en turné. Och det blev Sofia.

”Det blev ett rep i en liten etta med kokvrå vid Masthugget”

– Vi möttes i en lägenhet och blev bara tvungna att kasta oss in i sångarrangemang. Det blev ett rep i en liten etta med kokvrå vid Masthugget, säger Sofia.

– Jag var lite orolig innan. Hur skulle det gå? Turnén var inte långt borta. Sedan började vi sjunga och det var som att möta någon som tänker musikaliskt på samma sätt. Det var så himla enkelt, minns Maja och i samma veva ursäktar sig båda för att de tenderar att tala i vi-form.

– Därefter pratade vi under hela turnén och samarbetet har bara fortsatt, säger Sofia. Vänskapen betyder verkligen allt och det är intressant hur möten förändrar ens liv. Och man är inte bortskämd med att möta vänner mitt i livet.

– Vår första spelning hade vi i december 2013, inflikar Maja i förbifarten. Det har hänt mycket sedan dess.

Hur speglar vänskapen musiken?

– Det är att våra röster blivit ett, att vi lyfter varandras kompetenser. Vi sjunger helt enkelt bättre ihop, förklarar Maja.

”Tillsammans blir vi en tredje röst och det är mötet som formar Castlewoods”

– Tillsammans blir vi en tredje röst och det är mötet som formar Castlewoods. Då blir soundet till. Det är ingen som styr, utan vi följer varandra, säger Sofia. Vi möts först i sången, sedan kommer instrumenteringen. Själv låtskrivandet sker dock mestadels var för sig.

Vänskapen blir även tydlig i själva samtalet. Sofia och Maja har lätt för att fylla i varandras meningar och orden kommer i en strid ström. Båda verkar ha exakt samma målsättningar och de drivs av liknande föreställningar och idéer. Att lyssna är inspirerande i sig.

Foto: Samuel Isaksson

Båda är uppenbart stolta över sin musik och vad de åstadkommit tillsammans. Mycket av deras fritid har ägnats åt skapandet och att samtala med Sofia och Maja är som att mötas av värme och ohämmad skaparglädje. Det råder ingen tvekan om att det är lusten som är drivande – varken pengar eller stjärnglas intresserar. Alla som kreativa är dock måna om att få något tillbaka.

Ni verkar lägga ner mycket tid på musiken och det är långtifrån självklart att låtarna når ut. Berätta om era drivkrafter. Vad är det som får er att lägga timme efter timme på musiken? 

– Det finns ett sådant driv på grund av kärleken till musiken, svarar Maja utan att fundera en enda sekund. Musiken är en så stor del av ens person, att saker runt omkring inte spelar någon större roll.

”Och det finns en slags själslig betalning i att hålla på med musik”

– Och det finns en slags själslig betalning i att hålla på med musik. Ett rep kan ge lika mycket som en spelning, förklarar Sofia.

– På sätt och vis kan ett rep ge mer, för spelningar kan ha dåliga ljudförutsättningar och nervositeten kan påverka negativt. Men efter ett rep kan jag flyga hem som på ett moln. Det går inte att sova efteråt, säger Maja. Hon får medhåll av Sofia.

– En anledning till att många orkar hålla på med musiken, beror förmodligen på att det existerar större möjligheter att nå ut idag än tidigare. Och detsamma gäller möjligheterna att spela in, säger Sofia.

– Ja, förhoppningarna om att nå ut har nog blivit större idag, att få en viral succé, förtydligar Maja.

– Vi ser även att det går bra för många band och artister. Både små och stora, och inom olika genrer. Det ger en positiv känsla, småler Sofia. Och vad är en succé? För oss har det varit att möta alla människor när vi spelar, det har verkligen varit inspirerande. Det gäller även möten med andra musiker och arrangörer. Allt detta bygger på minnen för livet-kapitalet.

I nuläget ligger den stora glädjen i att vara klara med debutalbumet och målsättningen är att släppa skivan i höst. På frågan om jag hört hela fullängdaren, svarar jag endast singlarna och det får Maja att lysa upp.

– Då har du mycket kvar att upptäcka. För det första är det ganska stor skillnad på ”Born To Burn” och ”Sing For You”, men hela skivan är väldigt skiftande. Varje låt har sin egen karaktär.

”I studion slutade det med att vi satt framför samma mick och sjöng samtidigt”

– Vi är otroligt nöjda, säger Sofia. Signalementet är rösterna. I studion slutade det med att vi satt framför samma mick och sjöng samtidigt. Castlewoods kan med andra ord beskrivas som en röst.

Hade det varit möjligt att spela in denna skiva för fem år sedan?

– Svår fråga! Det tror jag faktiskt inte, säger Sofia. För det första har det kommit in nya instrument, jag har exempelvis precis börjar skriva låtar på gitarr. Låtskrivarprocessen är helt enkelt annorlunda och det har givetvis påverkat musiken. Erfarenheter och livet påverkar också skapandet. Om tio år skulle det förmodligen vara omöjligt att skriva våra aktuella låtar.

Jag berättar att Castlewoods senaste singel får mig att tänka på brittisk folkrock. Nämner band som Fairport Convention och Fotheringay.

– Vad kul att du nämner brittiska influenser, du är inte ensam, skrattar Sofia. Personligen har jag mest lyssnat på americana och folk. Men det har blivit mycket irländsk och svensk folkmusik också.

Hon fortsätter:

– Själv skulle jag säga att vi spelar indiefolk. Det finns ganska många intressanta scener just nu, tänker på Fleet Foxes-soundet och mycket av det drömska som blivit allt vanligare inom indiemusiken. Detta intresse har växt fram hos oss också, vi har tagit in en elgitarr och pedaler.

Maja förklarar att det inte finns några tydlig referenspunkter; det existerar ingen uppenbar ljudbild som inspirerat mer än någon annan, men påpekar att det melodiösa sätts i första rummet. Och istället för att prata om idoler glider samtalet in på resor. Latinamerika och Indien kommer på tal.

– Jag har rest mycket i Latinamerika och det har inspirerat mycket, säger Maja. Det existerar en otrolig singer/songwriter-kultur, för att inte tala om 60-talets tropicália. Grundkänslan, det melodiösa, påminner en hel del om José Gonzáles. Inte helt olikt Silvío Rodriguez. Jag måste säga att det finns fantastiska sångare i Latinamerika.

På aktuella singeln hörs bland annat stränginstrumentet charango, som har sitt ursprung i dagens Bolivia och Peru. Går att spåra tillbaka ända till 1700-talet.

”Jag köpte charangon i Ecuador och blev helt såld på soundet”

– Jag köpte charangon i Ecuador och blev helt såld på soundet. Jag var bara tvungen att lära mig.

Är det ett svårt instrument att lära sig?

– Grunden liknar en gitarr, själva grundstämningen är ett a-mollsju. Det är det första ackordet och det gäller att lära sig nya grepp utifrån den stämningen.

– Jag minns när du satt och stämde den med tång i din lägenhet, men den är som sagt jättefin. Ger en extra dimension.

Har du samma relation till Latinamerika?

– Absolut inte, skrattar Sofia. Jag är som sagt mer rotad i americana och folkmusik.

– Vi har faktiskt spelat och testat våra låtar i Indien, påpekar Maja. Det var inte meningen att det skulle bli så, men allt blir inte som planerat. Sedan hade vi en dröm om Berlin och det resulterade i att vi åkte dit för att spela. Castlewoods har lärt mig att våga mer.

Foto: Samuel Isaksson

Det framgår med all tydlighet att naturen spelar en speciell roll för Sofia och Maja. På Facebook syns två tecknade humboldtpingviner – samma art som finns i Slottskogen. På tygkassen vid Sofias fötter skymtas en liknande pingvin och på skivomslagen till debutsingeln ”Born To Burn” och aktuella ”Sing For You” återkommer motivet.

Pressbilderna följer samma mönster – naturen och det vilda får stort utrymme. Detta är ett resultat av alla samarbeten som karakteriserar Castlewood. Det är med andra ord inte bara Sofia och Maja som ger projektet sin karaktär.

”Jag har en idé om att vi ska ta en peppande bild där vi alla är samlade. Detta är Castlewoods”

– Jag har en idé om att vi ska ta en peppande bild där vi alla är samlade. Detta är Castlewoods. Vi vill nämligen lyfta fram alla som medverkar och det är viktigt att samtliga får fria händer. Det kan vara lite läskigt, men det ger mer, säger Sofia.

– Vi har byggt mycket på samarbeten och att allt ska hänga samman, förklarar Maja. Det har kommit naturligt.

Hege Wendelbo som illustrerat pingvinerna är en gammal vän som är ett stort fan av musiken. Hon har lyssnat och skapat omslagen utifrån sina associationer. Och enligt Sofia gifte sig bilderna med Castlewoods musik. Fotografen Micaela Mandorff träffade de genom en fotoskola och hennes bilder föll dem genast i smaken. Båda arbetar mycket med naturen.

– Vi träffade Michalea och hon tog fina bilder, hon hade ideér om skogsbilder och det visade sig passa till vårt sound. Hege gjorde mycket fåglar och det passade ihop med bilderna och musiken. Castlewoods har vuxit fram i gemenskap.

Ni hade releasefest för debutsingeln på Naturhistoriska. Ytterligare en koppling till naturen. 

– Det var verkligen jättekul, säger Sofia. Naturhistoriska hade inte gjort något liknande innan, så vi skapade en möjlighet tillsammans med dem.

– Vi tryckte även upp tygpåsar med Heges tryck och dessa såldes i butiken, säger Maja.

– Hon har suttit mycket på Naturhistoriska för att måla djuren, vilket gjorde att den fanns en historia bakom, säger Sofia. Vi tänker mycket i sagor och historier. Bygger upp vår värld genom möten och händelser.

Jag har fått uppfattningen att ni har turnerat mycket. Och det är ju ett bra sätt att fånga en ny publik.

– Det är ingen underdrift, det har blivit två Tysklandsturnéer och en Europaturné. I höst väntar ytterligare en tio dagars turné i Europa. Förhoppningsvis kommer albumet att bidra till ytterligare möten, säger Sofia. Vi älskar att spela.

– Första året spelade vi jättemycket. Vi uppträde bland annat på caféer och barer. Det blev Göteborg, Dalsland och en avstickare till Indien, skrattar Maja.

Sofia och Maja gör exakt den musik som de vill producera och de har valt att stå på egna ben för att fånga den rätta känslan. Integriteten lyser starkt och detta gör att musiken får en personlig karaktär. Castlewoods blir ett eget universum, vars grundförutsättningar bygger på vänskap och solidaritet. Musik som förenar. Det lovar gott inför framtiden.