LCD Soundsystem på Roskilde – oväntad men utsökt avslutningsakt

160702, Roskilde. LCD Soundsystem spelar på Orange stage på Roskildefestivalen. Foto: Nora Lorek/Rockfoto

Att få ”stänga Orange”, det vill säga spela sist på största scenen under Roskildefestivalen, brukar vara reserverat för riktigt stora och folkliga namn – artister som kan samla människor oavsett vilken genre de främst anser sig gilla. Prince, Björk, Kraftwerk och Paul McCartney tillhör de som haft äran på senare år. Därför var det lite oväntat att uppgiften att samla de flesta Roskildebesökare till en sista stor fest i år tilldelats James Murphy och hans nyligen återförenade LCD Soundsystem.

LCD Soundsystem fanns 2002-2011, släppte tre album där det sista och kommersiellt mest framgångsrika, This Is Happening från 2010, som bäst nådde 10:e plats på försäljningslistan i USA och 32:a plats i Sverige. Vi har alltså att göra med ett band som, bortsett från en pampig avslutningsspelning i Madison Square Garden, aldrig varit ett arenaband och bara varit borta i fem år. En tid som många andra band tar på sig mellan sina turnéer eller skivsläpp, utan att det på något sätt kallas för återförening.

Men återföreningar säljer – det är fakta – och utan att ha släppt nytt material (förutom jullåten ”Christmas Will Break Your Heart” i samband med att återföreningen annonserades) så är alltså LCD Soundsystem plötsligt mycket större än de någonsin varit tidigare. Nu ska det inte bara förklaras av återföreningen, utan det här är ett band som skapade ett sound som ingen annan egentligen varken lyckats imitera eller ta vidare. LCD Soundsystem har varit saknade av oss som gillar dem. Det är således bara att tacka och ta emot att de nu står på Roskildes största scen.

Spelningen är en ren uppvisning av den speciella nisch inom elektronisk danspop som LCD Soundsystem i princip uppfann redan innan de spelade inför 200 personer på Malmöfestivalen 2004. Låtar som nästan undantagslöst inleds med ett enkelt dansant groove som sedan fortgår medan instrument läggs till och ökar intensiteten.

För den som är bekant med LCD Soundsystems katalog utgör spelningen en oemotståndlig hitparad, för övrigt exakt samma låtlista som de spelade på Primavera Sound i Barcelona i början av juni. Spelningen bär likväl karaktär av att bygga mer på ett effektivt sound än på enskilda låtars styrka och borde vara lätt att uppskatta även om man inte är inlyssnad, men trivs med soundet. Det märks, trots att all musik framförs live, att James Murphy har en gedigen DJ-bakgrund. Det är en logisk följd av låtar och grooves som gör att spelningen saknar svackor och lika gärna kunnat framföras för ett svettigt dansgolv.

Men självklart sticker några låtar ut. Spelningen får lite mer intensitet med ”Tribulations”. Det är alltid lika underbart att följa den hysteriskt roliga, och i hipsterkretsar ofta citerade, texten om musiknörden i den självironiska ”Losing My Edge” även om den gjorts om lite i liveversion. ”New York I Love You….” växer till ett monument mot Roskildehimlen och spelningen slutar på absolut topp med en utsökt ”All My Friends”.

Den enda invändningen man kan ha är i princip det jag skrev i inledningen. Huruvida LCD Soundsystem är stora nog att avsluta festivalen på största scenen. Huruvida det var så inkluderande som många nog skulle vilja att en avslutningsspelning är. Jaget i ”Losing My Edge” kunde nog inte bry sig mindre. Han vill bara kunna säga att han var där.

 

Låtlista: ”Us v Them” / ”Daft Punk Is Playing at My House” / ”I Can Change” / ”Get Innocuous!” / ”You Wanted a Hit” / ”Tribulations”  / ”Movement” / ”Yeah” / ”Someone Great” / ”Losing My Edge” / ”Home” / ”New York, I Love You But You’re Bringing Me Down” / ”Dance Yrself Clean” / ”All My Friends”