På biblioteket med Leo Skywell

Leo Skywell är på gång med sin första solo-EP Time Will Darken It och för att få en bredare bild av Leo bestämde HYMN träff på Göteborgs Stadsbibliotek. Vad läser en kommande popstjärna?

Göteborgs nya stadsbibliotek tillhör ett av de mest moderna; arkitekturen präglas av luftiga salar och vita väggar, vilket dessvärre gör att inramningen saknar både attityd och personlighet. En klassisk biblioteksmiljö i dyra kläder. Leos androgyna och extravaganta framtoning blir en spännande kontrast till trivselatmosfären. Göteborgsartistens uttryck passar bättre på en trång klubb i Berlin eller på en takterass i New York.

Tillsammans med fotografen Amanda Elsa Larsson botaniserar Leo bland böcker och tidskrifter.

Vad betyder litteratur för dig?

– Romaner är min främsta inspirationkälla. Musik och text spelar lite samma spel. Ett slags inre teaterspel som inte ageras ut rent fysiskt utan projiceras inombords och blir en unik upplevelse för varje person som lyssnar och läser. Det är därför jag gillar att kombinera de två.

Leo väljer ut fem av sina favoritromaner. En intressant blandning mellan brett och smalt (både klassiker och förbisedda mästerverk).

Selma Lagerlöf – Gösta Berlings Saga

– Denna bok upptäckte jag genom en litteraturkurs jag studerade på GU för något år sedan. Miljön för historian Värmland, 1820. Båda delarna av livet, det magiska och det mundana skildras vackert. Förbund med djävulen, kraftfulla kvinnoporträtt och intressanta människoöden.

William Maxwell – Time Will Darken It

– Så himla bra!

“People often ask themselves the right questions. Where they fail is in answering the questions they ask themselves, and even there they do not fail by much. A single avenue of reasoning followed to it’s logical conclusion would bring them straight home to the truth. But they stop just short of it, over and over again. When they have only to reach out and grasp the idea that would explain everything, they decide that the search is hopeless. The search is never hopeless. There is no haystack so large that the needle in it cannot be found. But it takes time, it takes humility and a serious reason for searching”.

Richard Lloyd Parry – People Who Eat Darkness

– År 2000 försvann Lucie Blackman från Tokyo efter att ha arbetat där en period som “hostess”, värdinna. Boken dokumenterar vad som hände med henne och hennes mörka livsöde. Det som berättas är verkligen svårsmält och lämnar en inte på länge. Journalisten Richard Lloyd Parry följde med hennes familj i sökandet och dokumenterade hela processen.

Mo Yan – Det röda fältet

Klassiker.

Ovidius – Metamorfoser

När jag var i Oxford och umgicks med en vän som studerar där så upptäckte jag den här boken. Egentligen är det inte en berättelse i sig utan 250 sagor som alla handlar om temat förvandling, metamorfos. Allt har en motreaktion, allt har en skugga, allt har en spegelbild.


Mötet med Leo avslutas men en kort intervju om hans debut-EP Time Will Darken It. Fyra moderna poplåtar i gränslandet mellan radio och avantgarde.

Ljudbilden är mörkare än tidigare, men samtidigt provocerande smittsam. Musiken låter inte det minsta ansträngd. Vad är formeln? Och varför skriver folk om Kent och Håkan när de kan skriva om ”What A Time To Be Alive”?

– Tillsammans med en producent har jag börjat arbeta en del själv med ljud och det var i den här tropiska skuggvärlden jag hamnade. Det ligger ganska långt ifrån “Brinner In The Shit” men det är smaskigt. Går nästan att känna texturerna i munnen?

Vad vill du säga med titeln?

– Titeln är direkt lyft ifrån nämnda bok av Wiliam Maxwell som direkt lyft citatet ifrån en bok om måleri. Det går att tolka en smula cyniskt men faktum är att många saker tycks bli mindre färgstarka med tiden, i alla fall för de flesta. Relationer ebbar ut, drömmar bleknar, känslostormarna kommer allt mer sällan.

”Jag tycker att den låter som om Justin Timberlake gjorde emo”

I mina öron är ”Born Too Loose” disko. Jag har alltid upplevt dig som en Studio 54-karaktär. Har du hittat hem med denna låt?

– Är den det? Jag tycker att den låter som om Justin Timberlake gjorde emo? Jag kommer ändra mitt sound ganska många gånger tänker jag. Jag fann precis soundet jag ville ha på EP:n!

Vad betyder dekadens för dig?

– Jag förstår absolut njutningen i att tänja på gränser och leva ut. Leva som Lana, Amy, Morrisson, Thunders. Jag är inte oskuld när det gäller pansarvagnsfyllor men jag är känslig. Jag tycker folk borde börja romantisera något annat i popmusik. Att skala clementiner? Grynet?

Har du hört Thunders punkklassiker ”Born To Lose”? I mitt tycke en av de mest glamorösa punkarna som levt på denna jord. Och dessvärre en av de mest destruktiva (avled i Stockholm 1991). 

– Någon gång i högstadiet såg jag en gammal pressbild av Johnny Thunders. Han stod i vit skjorta smetad med något blodliknande precis där hjärtat borde vara. Den har alltid stannat med mig av någon anledning. Egentligen tycker jag det går att räkna hans bra låtar på en hand men hans namn, pressbilden jag nämnde och “You Can’t Put Your Arms Around A Memory” räcker på något vis. Jag borde rimligtvis tacka för titeln “Born To Lose” också!