Bishat: “Det är konflikterna som är intressanta”

Bishat1

Den R&B-stöpta poppen på hennes debutsingel, ”Sober”, som när den släpptes tidigare i år klättrade rakt in på Spotifys globala viral-lista, indikerar att hon är på väg mot nånting stort. Därför känns det extra kul att Bishat den 14 maj gör ett av sina första liveframträdanden på HYMNs ettårskalas på Debaser Strand.

– Jag har inte gjort så många intervjuer, berättar hon när vi ses på Story Hotel i Stockholm. Det är mest bloggar som skrivit och de hittar ofta på egna saker.

Jaså? Vilken är den bästa storyn du har läst om dig själv?

– Nån skrev att jag var ett band, att jag var en kille och att jag skulle släppa ett album i sommar.

Du släppte en mash-up förra året där du blandar så vitt skilda artister som Lykke Li, The Weeknd och Daniel Johnston. Varför valde du just de tre artisterna?

– Jag såg dokumentären The Devil and Daniel Johnston och blev totalt fascinerad. Så mäktig människa. Så märklig. Men nerven han har är verkligen så sjukt unik, den drar in en. Jag var bara tvungen att spela låten, så satt jag vid pianot och tänkte att det typ var samma ackord som ”No Rest for the Wicked”. Han sjunger “often” och då tänkte jag: “Ah, som The Weeknd”. Så det blev roligare än att göra en cover. Jag hade väntat så länge med att få ut nått och ville släppa något innan min singel.

Hur länge har du skrivit låtar med det här i åtanke?

– Min första låt skrev jag när jag var tretton. Jag har skrivit sedan jag var liten: dagbok, poesi. Skrivandet har alltid varit ett viktigt sätt för mig att uttrycka alla tankar och känslor. Allt jag gick igenom men inte förstod. Så fort jag skrev om det var det som all ångest bara släppte. Ibland gick jag runt och mådde dåligt utan att fatta varför, så började jag skriva, då var det som en lättnad. Jag tror jag är beroende av releasen.

– Jag fick ett piano när jag var i den åldern också och blev helt frälst. Jag tvingade min musiklärare i mellanstadiet att ge mig pianolektioner på lunchrasterna. Min bror var trummis i Junip, han gick i samma klass som José González och var kompis med honom. Det var José González och jag som skrev min första låt ihop. Då skrev jag text samt melodi och han skrev musiken.

”Det var José González och jag som skrev min första låt ihop”

– Jag ville att han skulle hjälpa mig med texten också men han tyckte jag var tvungen att skriva den själv. Jag var tretton och han tjugoett, så han tyckte det skulle bli konstigt om det var från en tjugoettårings perspektiv och att det var bra att utveckla min egen stil. Efter första låten var skriven fick jag mersmak och insåg att jag måste lära mig att skriva även musik själv, så då började jag skriva och sätta toner till texterna. Det började med texterna och sedan blev det musik.

Skriver du all musik själv nu?

– Vissa låtar skriver jag själv när jag sitter vid pianot och ibland går jag in i sessions med andra producenter och låtskrivare, men texterna är alltid mina.

Är texterna det viktigaste i din musik?

– Texter, men också melodier. Nån annan kan skriva musik jag kan känna, men jag vill sjunga om sånt jag upplevt. Det är svårt för nån annan att skriva mina stories bättre. Då handlar det ju inte om att vara bäst, utan om att vara ärlig.

Har du inte skrivit några fler låtar med José González?

– Jo, faktiskt. För några år sedan. Det var under en tid då jag letade efter mitt sound. Man vet aldrig, den kanske får se dagens ljus nån dag. Den är rätt cool ändå.

Tidigare i år släppte du din första egna låt, ”Sober”. Hur ville du presentera dig själv med den?

– Jag älskar popmusik, R&B och så mycket olika saker. Anledningen till att det tagit så lång tid är att jag inte kunde välja väg och hitta rätt. Jag gick in i ett session med Elias Kapari och Marcus Sennewald – alltså Mavrick – jag hade körat lite på hans grejer och det kändes som att vi hade fattat varandras vibe.

– Låten kom till sjukt fort. Jag gillade att den var lite ruff samtidigt som den hade sina pop-hooks. Det kändes som en bra förstasingel och den låter inte riktigt som nåt annat. Sen joinade David Hedvall och så gjorde vi klart den några månader senare. Hela den känslan, att du träffar nån men allting blir inte riktigt som du tänkt dig, känns som en story som är lätt att relatera till.

Bishat2

Vad brukar du ha för teman på dina texter?

– Det är mycket relationer som gått åt helvete. Mycket kärlek men aldrig glada kärlekslåtar. Det är konflikterna som är intressanta. Det är de som ger störst känslor vare sig det är en attraktion, osäkerheten i början eller slutet av ett förhållande. Passion, otrohet eller whatever.

”En låt jag håller på att jobba med nu handlar om ångesten när du vill göra nånting men saboterar för dig själv”

– En låt jag håller på att jobba med nu handlar om ångesten när du vill göra nånting men saboterar för dig själv. Jag skrev texten och tänkte först att den handlade om ett förhållande, men den gör ju typ inte det. Den kan handla om en relation till en annan, men den kan också handla om ens relation till sig själv. Hur du kan göra saker svårare än det behöver vara, för att du är rädd eller vill nått så mycket att du inte ens vågar prova.

Dina pappa är från Eritrea och din mamma från Etiopien. Har du själv varit i Afrika?

– Jag har varit mest i Etiopien eftersom min mamma flyttade dit igen när hon pensionerade sig, så jag åker dit varje år. Jag bodde där ett år när jag var 7 också. Jag gick mitt första skolår i svenska skolan i Etiopien. Väldigt konstigt! Kontrasten att gå i en skola som egentligen är en stor villa med massa diplomat- och missionär-kids. Hur kan jag vara the odd one out här också? På kvällarna var jag i riktiga Etiopien, annars var det som ett fake-Sverige.

Var det några kulturella skillnader?

– Det är konstigt, jag tror alla som växer upp som andra generationens invandrare får med sig en del av sina föräldrars kultur. Ens föräldrar kanske umgås med andra från samma kultur eller andra och äter en viss typ av mat och man får höra annan slags musik. Du får ett smakprov, så det blir inte världens kulturkrock när du kommer dit.

”Det var också mitt första möte med fattigdom och folk som levde på gatan. Jag kunde inte ta in det, jag blev så ledsen”

– Men jag kommer ihåg första gången jag kom dit som liten, det är inte så att man direkt passade in där heller, jag var ändå svensk där. Det var också mitt första möte med fattigdom och folk som levde på gatan. Jag kunde inte ta in det, jag blev så ledsen. Jag gick runt och gav bort guldtior så blev de sura: “Vad fan ska vi göra med de här svenska kronorna?” Jag var liten och ville bara hjälpa till.

– Samtidigt fanns det mycket fördomar här i Sverige. I klassen undrade kompisarna om det fanns bilar i Etiopien. Klart det finns! Då var det mäktigt att kunna åka dit och ge en verklig bild av hur det är. Det är mycket mer öppet och socialt. Större grupper som umgås och tar hand om varandra på ett helt annat sätt.

Bishat3

Har ditt ursprung påverkat dig som person?

– Som person blir du mer förstående för att olika människor har olika sätt att se på världen. Du blir mer öppen och förstående för olikheter. Så jag är grymt tacksam för att jag fick upplev det redan som liten. Du tar inte saker för givet på samma sätt.

– Sedan vill jag också ha en iPhone och massa materiella saker, men du får vara där och se människor som är bra mycket lyckligare än man är här, för att de har ett annat fokus. Det har påverkat mig jättemycket. Varje gång jag åker dit får jag ett annat perspektiv på den där lilla bubblan jag lever i som inte betyder ett skit.

”Varje gång jag åker dit får jag ett annat perspektiv på den där lilla bubblan jag lever i som inte betyder ett skit”

– Det är svårt att säga hur det har påverkat mig musikaliskt. Jag tror allt du lyssnar på influerar dig på ett eller annat sätt. Det låter ju inte etiopiskt, men det vore kul att infiltrera ett beat eller nåt. Det är grymt kul att vara ute där och festa. De spelar typ Avicii, massa hits och helt plötsligt kommer en etiopisk låt och alla röjer lika mycket på allt. Det funkar rätt bra sida vid sida.

Den 14 maj uppträder du på vår ettårsfest. Vad har vi att se fram emot?

– Helt nya låtar, smakprov från framtida EP:n. Det blir första gången folk ser mig spela och göra min egen grej.

– Jag har planer sedan när jag kommer igång mer och har lite fetare budget. Live är så jävla viktigt, jag har alltid haft ambitionen att ha dans och stora produktioner. Det finns en del att lära av t. ex. DJ:s. De lägger ned så extremt mycket tid och energi på visuals. Jag tror inte man ska förringa det.

– Sedan är det svinmäktigt med artister som kan stå rakt upp och ned och bara förtrolla folk med sin närvaro. Så det är viktigt att hitta balansen mellan episka shower och stunder av stillhet.

Läs mer om lördagens spelning och fest här. Vinn biljetter här.