Nicole Sabouné har på kort tid utvecklats från lovande nykomling till en av Sveriges för tillfället mest intressanta artister med sin dramatiska, storslagna gotiska pop. I helgen är hon ett av toppnamnen på Umeå Open tillsammans med bland andra Refused, Susanne Sundfør och Linda Pira. HYMNs Anton Lindskog träffade Nicole under senaste Malmöbesöket.
Nicole Sabouné är som vanligt klädd i svart när hon tar emot oss i logen på Babel medan scenarbetarna riggar för soundcheck. Vi småpratar lite om Malmö och hon ställer några artiga frågor om HYMN och Rockfoto medan vi slår oss ner i en stor, otymplig brun soffa. Hon är på bra humör och uttrycker sig genomtänkt och välformulerat.
“Jag har egentligen alltid velat göra ett album som Miman“
I november 2015 släppte Nicole Sabouné sitt andra album Miman som innebar ett stort steg från den postpunkflirtande, men radiovänliga popen på debuten Must Exist (2014) i riktning mot något mörkare och mer svårtillgängligt. Med inspiration från bland annat Patti Smith och Black Sabbath, goth och sci fi-litteratur har hon funnit ett helt eget uttryck i artist-Sverige.
– Jag har egentligen alltid velat göra ett album som Miman, förklarar Nicole. Must Exist var en viktig läroprocess för mig. Jag behövde första skivan för att komma in i hur jag är som låtskrivare. För att se om jag kunde producera själv och sådana saker. Med Miman ville jag ta ett steg bort från alla som hjälpte mig med första skivan och göra mer själv innan jag tog in någon annan. Det är mer “bara jag” och mina idéer. Då blev det så.
Albumet har ju fått ett väldigt positivt mottagande. Tar du åt dig mycket av vad som skrivs?
– Både och… Jag tar åt mig av det som är bra och försöker låta bli att tänka på det som är mindre bra (skratt). Om jag inte uppfattar det som konstruktiv kritik, vill säga. När det gäller recensioner så handlar de ju ofta om folks personliga smak och det kan jag inte göra något åt. Tänker man för mycket på det blir man knäpp.
Den som är bekant med svenska nobelpristagaren Harry Martinsons diktsamling Aniara – En revy om människan i tid och rum känner kanske igen albumtiteln. Miman är namnet på den allvetande superdatorn som får gudomlig status i Martinsons science fiction-epos som utspelar sig i en framtid där Jorden blivit obeboelig efter kärnvapenkrig och miljöförstöring.
– Jag älskar Aniara. Första gången jag läste den var till ett skolarbete i högstadiet. Jag har alltid varit en stor fantasy- och sci fi-nörd och fastnade väldigt mycket för den då. Det var en bra ålder att läsa Aniara, för det som fastnar då tenderar att följa med senare.
“Jag försökte hitta något som knöt ihop allting – ett tema eller en händelse”
– Efter första skivan tänkte jag att jag skulle börja om med ett blankt papper framför mig. Jag försökte hitta något som knöt ihop allting – ett tema eller en händelse. I samband med det läste jag om Aniara och då föll allting på plats. Jag kom på att det var det jag skulle skriva om – för det är det som händer just nu. Det finns något magiskt över det verket som är ständigt aktuellt. Jag kände att det var mitt tema.
Nicole Sabouné föddes för snart 25 år sedan i Sölvesborg. Sedan en tid tillbaka bor hon i Stockholm med pojkvännen Christian Berg (som vi bland annat känner igen från Kite) och parets katt Charlie. Under gymnasietiden bodde hon i Lund, en stad som kom att få en stor roll i hennes liv.
– Min pappa flyttade till Lund när jag var sju år gammal och efter det bodde jag där varannan helg, berättar Nicole. Egentligen ville jag flytta eftersom jag inte mådde så bra men jag hade bra betyg så lärarna avrådde från det. Dagen efter skolavslutningen flyttade jag till Lund och där vände livet. Numera bor hela min familj där, även min mamma, så det känns verkligen som hemma.
Det var i svenska The Voice – talangjaktsprogrammet som TV4 lade ner efter första säsongen 2012 – som Nicole Sabouné gjorde sin artistdebut. Där fick hon Ola Salo som röstcoach. Den forne The Ark-sångaren kom även att spela en stor roll för hennes debutalbum Must Exist. I efterhand har hon dock blandade känslor för sin medverkan.
– Jag ångrar att jag nu får leva med bilden av mig själv som folk ofta har av artister som kommer från den typen av TV-program: Att de inte är “på riktigt”. Samtidigt hade jag inte så mycket annat just då. Jag visste att jag ville hålla på med musik men hade inga kontakter och visste inte vart jag skulle vända mig. Så jag är glad att jag ändå gjorde det bästa av situationen och att det faktiskt ledde fram till något mycket positivt.
Vad hade du gjort om du inte blivit artist?
– Antagligen hade jag jobbat eller pluggat något naturvetenskapligt ämne. Kanske astrofysik eller datorteknik. Förmodligen hade jag hade följt mer i min pappas fotspår. Det är nog bra att det inte blev så (skratt).
Nicole Sabouné har även en karriär som mycket lovande handbollsspelare bakom sig. För tio år sedan var hon med och vann SM-guld i handboll. Då var hon endast 15 år gammal.
“Jag fick rött kort för att jag skrek fula ord till domaren”
– När jag var yngre var jag otroligt tävlingsinriktad, minns Nicole. Jag fick rött kort för att jag skrek fula ord till domaren. Det där har jag vuxit ifrån. Jag kan inte påstå att jag har kvar något av “idrottsandan”. Däremot har jag väldigt lätt för att fokusera. Jag vet inte om det kommer därifrån eller om det bara är ett personlighetsdrag.
Under våren har Nicole Sabouné ett antal Sverigespelningar inbokade i bland annat Visby, Hultsfred och Göteborg. I slutet av maj är hon förband när brittiska synthlegendarerna OMD gör en sällsynt Sverigespelning på Debaser Medis.
– Jag är redan skitnervös, avslöjar hon.
– Sedan är det lite fler spelningar på gång som jag inte får berätta om eftersom de inte är officiella ännu. Jag tror att Tyskland ligger lite i fokus just nu. Överlag är nog lite mer på gång utomlands än i Sverige just för tillfället. Det säger i alla fall mitt team. Men jag vill spela överallt.
