De 100 bästa svenska progglåtarna (1967-1980)

Svensk progg – lika älskad som bespottad. Men oavsett vad man tycker om den så kan man inte prata bort hur mycket den betyder för den svenska musikscenens utveckling. Innan proggen, eller den alternativa musikrörelsen (eller bara ”musikrörelsen”) som den ofta kallas var det ingen som sjöng popmusik på svenska.

Utan proggen hade exempelvis Ulf Lundell eller Lars Winnerbäck varit omöjliga. Deras musikaliska influenser må vara primärt amerikanska (det var proggens också), men svenskspråkig popmusik var något som inte existerade, och knappt ansågs genomförbart, i mitten av 60-talet.

Innan vi listar de bästa progglåtarna måste vi definiera vad som är progg. Det är inte helt lätt. Tidsavgränsningen gör jag till 1967-1980. För även om Pughs debut, Ja dä ä dä, från 1969 anses vara den första popskivan på svenska, så gjordes det instrumental musik innan det som känns relevant i sammanhanget.

Under slutet av 70-talet tog punken över, och även om den är politisk så är den inte alls progg, snarare en reaktion på den. Den progressiva musikrörelsen tappade fart och Nationalteaterns Rövarkungens ö från 1980 kan ses som den sista riktiga proggskivan, även om det gjorts musik som är extremt influerad av proggen efter det. Thomas Tidholms lysande Obevakade ögonblick från 1985, mitt under yuppie-eran, när all form av politisk musik var totalt ute, är ett exempel. För att inte tala om Piri-Piris fantastiska låt ”Åh Mamae” från samma år. Och Mikael Wiehe och Björn Afzelius höll fanan högt långt efter proggeran tog slut. Även Ulf Dagebys soloskivor från 80-talet andas progg.

Men det är en annan historia. Den här listan avgränsar sig till alternativ svensk musik mellan 1967 och 1980. Men det finns gränsfall och en del är med på listan medan andra har uteslutits, ibland för att artisterna legat på kommersiella bolag. Peps Persson är hur mycket man än gillar honom inte riktigt progg. Inte heller den svenskspråkiga 70-talshårdrocken med till exempel November och Råg i Ryggen (vars enda skiva annars är helt fantastisk och förtjänar en egen artikel).



För att göra det lite enklare stryker jag helt enkelt låtar från de artister som gavs ut på de kommersiella bolagen Sonet och Metronome även om flera av dem ofta räknas till proggen. I två fall på listan har jag dock friat eftersom artisterna (Turid och Contact) gjorde sig kända på de progressiva bolagen men släppte sina senare skivor på, i dessa fall, Metronome respektive Polydor (vissa skulle säga att de ”svek musikrörelsen”). Omvänt så fällde jag Eldkvarns tidiga skivor som gavs ut på MNW men som få idag skulle kalla för progg (även om det finns många bra låtar där).

Detta exkluderar också artister som Mikael Ramel, Lasse Tennander, Ola Magnell, Pugh Rogefeldt och John Holm förutom redan nämnda Peps. Även skånska reggaeikonerna Rockamöllans briljanta debut, producerad av Peps, gavs ut på Sonet.

Med skivbolagen (förutom nämnda Eldkvarn) som gräns för vad som är progg slipper jag godtyckliga bedömningar. Men framför allt Pughs debutalbum hade som inspiration ett väldigt stort inflytande på den progressiva musikrörelsen genom att visa att det går utmärkt att sjunga popmusik på svenska. Jag tycker i alla fall ni kan lägga några minuter på att lyssna på några fina låtar från ovanstående artister. Det är rakt igenom utmärkt tidig, svenskspråkig popmusik.








Även Skäggmanslaget, som annars hade varit givna på listan med ”Gråtlåten, polska efter Hjort Anders” gav ut sina tidiga skivor på Sonet. De är annars ett bra exempel på hur folkmusik och progg hör ihop, trots att de i teorin är motsatta. Någon kanske saknar Norrlåtar, men jag tycker inte de nådde sin peak förrän i mitten av 80-talet med Ugrisk längtan och Känslans partisan.


Proggen består något förenklat av två typer av musik: politisk progg (rockband mer eller mindre influerade av amerikansk rock samt vistrubadurer) och ”musikalisk” progg (instrumentala, experimentella och/eller psykedeliska band. Ibland var de influerade av folkmusik). Båda stilarna samsas om vartannat på listan för att ge en så komplett bild som möjligt. Även om många av de som (enbart) gillar den musikaliska proggen brukar anse att den inte har mer med den politiska att göra än att artisterna delade skivbolag. Vilket till en viss del är en korrekt analys, men jag tycker båda stilarna var progressiva, den ena för texterna och den andra för musiken. Det finns alltså gemensamma nämnare. Dessutom spelade de ofta på samma fester, för samma publik.

Här följer alltså min personliga lista över de 100 bästa progglåtarna. Det är max 3 låtar per artist med, men det ges fler tips i kommentarerna. Ibland har jag bara tagit med en eller två om jag tycker det finns flera som är lika varandra. Och jag bryr mig inte om hur kända eller ”kultiga” låtar är – låtarna på listan är mina personliga favoritlåtar. Och jag anser att charm och bra melodi ibland står över skickliga framföranden. Det är ju ändå progg vi pratar om.

Det var oerhört svårt att begränsa sig, det har gjorts långt över 100 grymma progglåtar. Och jag vet att det är dålig könsfördelning men det var tyvärr så proggen såg ut, vilket på ett sätt kan ses ironiskt.

Men nu tror jag att jag lämnat alla reservationer. Nu kör vi de 100 bästa svenska progglåtarna 1967-1980.

Bläddra med sifferknapparna nedan!