Avantgardet – För många dyra skor och döda ögon

Avantgardet

Det bästa med Avantgardets debutskiva För många dyra skor och döda ögon är inte att den består av tio i stort sett klanderfria spår smutspop som kommer bli en oundgänglig depressionsinjektion i det svenska indieträsket. Inte heller att texterna tidvis är briljanta och underbart avtrubbade. Det bästa är att nykomlingarna från Nybro högaktningsfullt skiter i popmusikens pretentiösa naturlagar och faktiskt kan kosta på sig att vara roliga också.

Som i ”Vi får se” där sångaren Rasmus Arvidsson lekfullt gör upp med sina idoler (Björn Olsson till exempel, som dessutom har producerat plattan) och ifrågasätter om skivan nånsin kommer spelas i P3, samtidigt som han riktar en trött känga mot ”alla trasliberala as” och småbarnsföräldrar som köper märkeskläder till sina små.

Eller som i kärleksfulla ”Du är det perfekt packade grammet” där han mot slutet flera gånger maniskt tjoar ”Du är Roy Anderssons trilogi om liv!”.

Det är genialt.

Och på samma gång gravallvarligt. För samtidigt som lekfullheten och improvisationslustan ständigt gör sig hörd vilar också en undertryckt desperation över Avantgardets debut. Ett dovt ångestskrik hotar kontinuerligt lyssnarens öron. Ibland tillåts det tränga igenom för fullt, som i magnifika avslutningseposet ”Åh Sverige” – denna klarsynta dödsruna över Fäderneslandet. Eller som i tryckaren ”Vita nätter” där Rasmus trött konstaterar att ”det enda sättet att handskas med smärta / var att dricka sönder mitt hjärta”.

För många dyra skor och döda ögon är en slags temaskiva, en berättelse om hur Rasmus Arvidsson lämnar Nybro för Storbritannien. Väl där lever han under flera år ett så kallat hårt liv, ett liv tidvis byggt på kemi som sedermera blir en avgrund. Skivans texter är självbiografiska och tidvis påfrestande närgångna i sina beskrivningar av abstinens och skulder, uppgivenhet och havererad psykvård.

Det är rått, oslipat och fullt av livekänsla. Och faktiskt ganska svårt att beskriva. Här finns influenser från svensk (och framförallt göteborgsk) nittiotalsindie; såväl Broder Daniel som tidiga Håkan Hellström och Bad Cash Quartet kan skönjas. Likaså Iggy Pop och, förstås, Babyshambles och Libertines. Musik som från en annan tid av ett band som verkar ge fan i det mesta.

Just därför är För många dyra skor och döda ögon en fantastisk debut. När så många andra band och artister börjar dagen med att kolla vindflöjeln för att se vart trendvindarna blåser släpper Avantgardet en skiva som låter ungefär som 1997. Ett småländskt-brittiskt post-glasbruk-epos som lämnar dig skakig, med rinnande näsa och kallsvett.

Äntligen.

[Björn Olsson/Border Music, 16 mars]

8