I vår serie om hur det är att spela olika instrument presenterar vi idag ett som de flesta nog ser som ett utpräglat folkmusikinstrument. Något som förvisso inte är direkt felaktigt men inte heller ger en fullständig bild.
Abba använde till exempel nyckelharpa som ett bärande instrument på sin låt ”Dum Dum Diddle” på albumet Arrival redan 1976. Och på vår senaste årsbästalista (2015) hittar vi The Lost Colony av Siri Karlsson, en duo som består av Maria Arnqvist på saxofon och Cecilia Österholm på just nyckelharpa.
Jag älskade även deras förra album Gran Fuego (2011) men den senaste skivan är en absolut fullträff med en kombination av vackra melodier och fantastisk psykedelia – en slutprodukt som känns unik. Jag bad Cecilia svara på några frågor om nyckelharpa, detta i populärmusiken synnerligen underskattade instrument.
Hur kom det sig att du började spela nyckelharpa?
– Jag ville göra något som ingen annan gjorde där jag växte upp. Jag trodde först jag skulle bli blåsare för pappa är jazzkornettist. Mest för att jag inte hade något sammanhang att spela i tror jag. Jag testade olika instrument – piano, klarinett och sång och tyckte inget var särskilt kul. Men så följde jag med pappa till en spelmansstämma där jag hörde en tjej i min egen ålder spela och så ville jag testa. Pappa är amatörbyggare så vi hade instrument hemma.
”Jag ville göra något som ingen annan gjorde där jag växte upp”
Är det ett svårt instrument att lära sig? Jämförelsevis.
– Nja, det går fort att lära sig enkla melodier men att bli riktigt bra är svårt. Det svåra är att få dynamik i instrumentet. En fiol och cello är mycket mer dynamisk än en nyckelharpa och eftersom man har så kort stråke så har man liksom lite att jobba med. Jag har utvecklat en egen teknik där jag tar vara på alla ”missljud” som kommer. Jag försöker alltid hitta nya ljud och tar dessutom hjälp av effekter för att få ut så mycket som möjligt. Jag är väl rastlös, haha!
Finns det några enskilda musiker som inspirerat dig?
– När jag började spela var det Åsa Jinder. Hon representerade också något annat eftersom hon inte bara var del av folkmusikscenen. Men jag har alltid inspirerats av musiker och deras uttryck snarare än vad de spelar för instrument. Framför allt Maria såklart som är min andra halva i Siri Karlsson. Hon utmanar mig hela tiden, har inga begränsningar för vad man kan och inte kan göra. Det har blivit vårt gemensamma förhållningssätt. Det som är Siri Karlsson för oss.
– Jag snöar ofta in på olika musiker och stilar under en period. I somras nördade jag ner mig helt i Nick Caves elgitarrist/violinist Warren Ellis och testade olika effekter så jag skulle få till ett liknande sound. Det var kul för det går ju aldrig att hitta samma sound utan det blir helt nya eftersom jag har ett så udda instrument. En annan period var jag inne på Jordi Savall (viola da gamba-musiker från Spanien som spelar tidig barockmusik). Älskar Timber Timbres värld också. Och Laurie Anderson förstås. Så influenserna varierar stort kan man säga.
Nyckelharpa ses nog av de flesta som ett renodlat folkmusikinstrument, men inte minst du har bevisat att det går att använda till annat. Ser du några egentliga genrebegränsningar för instrumentet?
– Begränsningarna sitter bara i huvudet. Och i mitt är de utsuddade. Jag vill inte bli inboxad i något. Får panik av det. Sedan finns det såklart vissa tekniska begränsningar att spela förstärkt musik på ett akustiskt, ljudsvagt instrument. Men jag har utvecklat en hel arsenal av teknik, känns det som, för att bygga upp de ljud jag vill åt.
När ni bildade Siri Karlsson, som ju består av just nyckelharpa samt saxofon – var tanken då att ni skulle spela mer renodlad folkmusik? Eller fanns det även med i tankarna att utmana instrumentets eventuella gränser såsom jag tycker ni gjorde med The Lost Colony?
– Man kan säga att vi började spela tillsammans för vi hade gemensamt intresse för impro och det fria och oförutsägbara, men också för att vi hittade ljudbilder som bara våra instrument kan göra. Vi är både lika och olika i smak och har alltid väldigt stora visioner när vi gör musik. Sedan tar musiken ibland vägar som vi inte kunnat förutse och det är liksom en del av det. Vi började spela utifrån vad vi kunde då kan man säga – jag kunde mest folkmusik och Maria ville lära sig det och jag ville lära mig mer om improvisation.
Vad är det bästa med att spela nyckelharpa?
– Den har ju en vacker klang, som ett inbyggt reverb med alla resonanssträngar. Mina harpor är byggda i Frankrike och det finns ingen motsvarighet riktigt i Sverige, de är mer dynamiska och det gillar jag. Jag älskar mitt instrument, men ibland hatar jag det och undrar varför jag inte spelar elgitarr och synth. Fast det bästa är att jag får helt egna ljud när jag förstärker den på olika sätt. Ibland vill jag inte berätta vad jag spelar för instrument för folk får direkt en bild av vad jag spelar. Jag kan känna mig kluven till att alltid bli förknippad med folkmusik och hela den kulturen, samtidigt som jag ju också spelar traditionellt i andra sammanhang än med Siri och älskar den musiken.
– Det är kul att spela utomlands där folk hör musiken frikopplad från knätofs. Där är jag bara exotisk! När vi var i Brasilien på turné med Siri Karlsson så gjorde vi en grej tillsammans med ett hårdrocksband och de hade ju ingen aning om ens var Sverige låg. De bad mig spela ”indianmusik”. Jag vet inte var de fick indianreferensen ifrån, men nyckelharpan såg väl rooty ut eller nåt, haha!
”Det är kul att spela utomlands där folk hör musiken frikopplad från knätofs”
Har du några drömprojekt som involverar ditt instrument, realistiska eller orealistiska?
– Världsturné! Samarbete med olika härliga musiker världen över. Att göra mer filmmusik med Siri Karlsson är definitivt ett drömprojekt. Danny Elfman och Ennio Morricone är husgudar. Det vore så grymt att vara med i ett långfilmsprojekt redan från början där musiken blir integrerad i storyn. Det var spännande att se vad som hände med vår musik när den sattes till Astrid Lindgren-dokumentären. Den får ny betydelse. Och så vore det grymt att hänga en längre tid på ett ställe och bara komponera. Det finns så lite tid för det. En dröm vore ju att sitta i ett hus i Joshua Tree eller New Orleans eller var som helst med sköna vibbar och skönt folk.
Slutligen, hur ser kommande planer ut för Siri Karlsson?
– Vi åkte ner till Jari Haapalainen i Berlin i höstas och experimenterade i en studio. Det blir ett album senare i år. Sedan ska vi göra ett samarbete med en konstnär på Konstakademin snart. Och i vår åker vi troligen tillbaka till Burkina Faso och spelar med musiker där och spelar in. Blir det bra så ger vi ut det också. Alla resor och gigs man gör ger så mycket nya idéer och det dyker upp nya drömmar. Vi har en massa grejer vi vill göra!
