Med sina omtalade spelningar och debutsingeln “Strand” som i december förra året släpptes via det Göteborgs-baserade skivbolaget Luxury, som även ger ut band som Westkust och Makthaverskan, har Agent Blå väckt nytt liv i den svenska indiescenen.
När HYMN möter upp Felix Skörvald (gitarr), Lucas Gustavsson (gitarr), Josefine Täck (bas), Arvid Christensen (trummor) och Emelie Alatalo (sång) i deras replokal i Gamlestaden håller de på att förbereda sig inför sina första spelningar utanför Göteborg. Den 12 februari spelar de på showcasefestivalen Where’s the Music? i Norrköping, och dagen därpå öppnar de för Colleagues på Debaser Strand i Stockholm. En spelning som HYMN arrangerar.
Hur ofta brukar ni repa här?
Felix: – Bara två dagar i veckan. Onsdagar och fredagar. Då är det hela dygnet, men vi börjar klockan fem för det är typ en IT-kille som har sitt kontor här i huset och han stör sig jättemycket på att man spelar.
Hur brukar ett vanligt rep se ut?
Felix: – Vi kommer in, sätter oss i soffan, sätter på Cops.
Lucas: – Sedan käkar alla fryspizza.
Arvid: – Det dröjer ofta en timme innan vi verkligen börjar repa.
Felix: – Vi kör fem låtar och sedan kommer vi hit och sätter oss igen.
Josefine: – Ibland repar vi bara en gång, sedan sitter vi här.
Arvid: – Det beror på, inför Pustervik var det jätteintensivt repande.
Josefine: – Jag tycker ändå att vi är rätt produktiva när vi faktiskt är där inne. Vi skrev ju klart sista låten till Pustervik dagen innan.
Felix: – Så har det varit inför alla spelningar.
“Är det press är det jättebra, är det inte press är det pizza och Cops”
Arvid: – Är det press är det jättebra, är det inte press är det pizza och Cops.
Måste ni rent av boka in saker för att pusha er själva till att få något gjort?
Arvid: – Helt klart.
Felix: – Det är svårt att jobba utan någon press eller deadline.
Arvid: – Det känns så onödigt. Vi har ju så himla kul när vi är här ute och tar det lugnt.
Hur mycket av låtskrivandet gör ni tillsammans?
Arvid: – Det börjar oftast med att Felix har en idé på något riff. Så spelar han in det, vi lyssnar, sedan kommer vi hit och skriver klart allting tillsammans. Text och melodi skriver Emelie. Tillsammans gör vi allt instrumentalt, utan den första grejen som Felix gör. Ta “Strand” som exempel; då hade Felix det riffet, sedan kom alla in och gjorde refrängen tillsammans.
Josefine: – Har vi inte gjort någon låt här någon gång av sig självt?
Lucas: – Det har ju hänt att vi gjort låtar av misstag. Någon börjar spela så hakar någon annan på och till slut spelar alla samtidigt.
Josefine: – Vi bara, är det vår låt? Så är det en låt av Makthaverskan.
Lucas: – “Dekadens” var väl lite så?
Felix: – Nej, “Dekadens” är baserad på en gammal låt.
Arvid: – “Kuken” också, men “400 slak” då?
Emelie: – Men gud…
Arvid: – Det är arbetstitlar.
Josefine: – De som tar setlisten sedan bara: “Vad fan är det här?”
Felix: – [Skratt] “Jag grät när ni spelade “Kuken”.”
Jag läste en blogg på Djungeltrumman om att ni var så DIY och bokade era egna spelningar.
Lucas:– Det var i början. Väldigt, väldigt i början. Vi spelade i vår gamla replokal ute på Hisingen. En gammal bunker, vi hade ett litet rum där. Så det var fester varje helg. Någon gång gjorde vi ett större event; en spelning och någon spelade efter oss.
Josefine: – En hemlig spelning med Dolores Haze inför fyra personer i publiken.
“En hemlig spelning med Dolores Haze inför fyra personer i publiken”
Arvid: – Det var mycket sånt förut, men att vi är DIY nu? Det är vi absolut inte. Vi bokar inga spelningar själva längre.
Felix: – Det är vi lite för inkompetenta för.
Arvid: – Men vi skröt väldigt mycket om det i början. På fester och sånt.
Josefine: – Det var väl mer andra som skröt åt oss?
Felix: – Vi hade inte fått göra det vi gör nu om vi inte hade varit på fester och skrutit om att vi spelar i band.
Var det så Rasmus [Hansén som driver Luxury] upptäckte er?
Josefine: – Det var på våra kompisars kompisars releasefest, vi fick spela där inne i ett berg med sämsta ljudet.
Lucas: – Han kom in före och sa att han gillade singeln.
Josefine: – Sedan fick vi ett sms klockan fem på natten där det stod “Ni är fem av fem.”
Arvid: – Vi tycker om väldigt mycket som ligger på Luxury, så det var speciellt att höra det från honom.
Josefine: – Det gick ju väldigt snabbt också. Vi var inte beredda på det. Vi trodde att man behövde skicka in massa grejer, men det blev bara så.
Arvid: – Det tog två månader efter att vi var ett fullt band så var vi signade. Märklig resa.
Vad var det som drog er fem till varandra och fick er att bilda bandet?
Felix: – Jag och Emelie kände varandra sedan innan. Så träffade vi Lucas. Vi gick på spelningar hela tiden en hel sommar. På varje spelning var Lucas där. Sedan var vi på någon fest och så var han också där. Så började vi hänga.
Emelie: – Det var Lucas som frågade om jag ville starta ett band på skämt, så sa jag bara “Absolut, vi kör.” Så sa han: “Oh shit, du är den enda som har svarat ja.” Så sa jag att Felix är säkert taggad också. Några månader senare träffade vi Josefine på en julfest.
Josefine: – Ni trodde att jag spelade bas för att ni hade sett en bild på mig hålla en bas. Jag hade aldrig spelat bas innan.
Vilken var den första låten ni skrev ihop?
Arvid: Alla fem? Vi säger bara massa ord nu men det var nog “Frustrerad”, nästa singel som kommer i februari. Det är en B-sida. Sedan “Trassligt” och sedan “Strand”.
Felix: – Men ska “Trassligt” verkligen heta “Trassligt”?
Arvid: – Nej, det kanske den inte ska göra.
Hur tycker ni att ni har utvecklats sedan ni skrev de här första låtarna?
Emelie: – Jag tycker att låtarna vi skriver nu är bättre. Det är ett annat sound.
Arvid: – Vi har börjat hitta vårt sound. Man känner nästan att låtarna bara blir bättre och bättre.
Felix: – Nja, “Kuken” är väl sådär.
Arvid: – Jag tycker den är asbra, jag älskar Kuken!
Emelie: Kan ni snälla bara…
Arvid: – Vad heter den då?
Josefine: – I början vågade jag inte säga så mycket, nu kanske vi vågar säga mer vad vi tycker.
Arvid: – Nu är vi brutalt ärliga mot varandra. Det gör låtskrivarprocessen mycket enklare.
Hur skiljer sig soundet på era senaste låtar från “Strand” till exempel?
Felix: – Mer surf.
Emelie: – Det är mycket mörkare.
Arvid: – Inte lika mycket Göteborgspop över det. Jag tror inte folk kommer säga Broder Daniel när de hör det.
Josefine: – Fast det säger de ju om allt.
Lucas: – Vi kan släppa något som låter som Avicii och folk kommer ändå säga att det låter som Broder Daniel.
Josefine: – Jag tycker inte det är dåligt att jämföras med Broder Daniel.
Arvid: Men det är tröttsamt.
Vad tycker ni om hela den här “Spela Shoreline”-grejen?
Arvid: – Det är en fantastisk jävla låt, men så otroligt uttjatat.
Emelie: – Jag kan inte lyssna på “Shoreline” längre.
Lucas: – Vad jag har tröttnat på Broder Daniel. De är inte dåliga, men det är ju inte som att de har släppt något nytt på ett tag. Att göra det till en så stor grej att vara vänster och gilla “Shoreline”.
“Vad jag har tröttnat på Broder Daniel. De är inte dåliga, men det är ju inte som att de har släppt något nytt på ett tag”
Arvid: – Som allt annat var det väl kul i början.
Josefine: – Det stod fan i rött läppstift på min spegel hemma, vad töntig jag var då.
Felix: – Det var rätt kul när någon skrek det på Popaganda när Makthaverskan spelade. De blev såhär: “Nej, vi är inte Broder Daniel. Vi har faktiskt egna låtar.” Att de tog det så seriöst, det var kul.
Josefine: – Det är ju alltid någon som skriker det.
Felix: – Det var någon som sa det på Mac DeMarco-spelningen.
Arvid: – Det värsta är ju helt random artister som verkligen spelar “Shoreline” då.
En detalj i “Strand” som jag fastnat för är när ni sjunger “It didn’t even make much sense”. Har ni själva någon sån favoritbit i “Strand”, eller någon annan låt för den delen?
Emelie: – När jag lyssnar på en låt vill jag bli överraskad. Jag vill ju inte lyssna på en låt och bli uttråkad.
Josefine: – Det är gött att lyssna på en låt och bara vänta på att den där speciella grejen ska komma.
Arvid: – Självklart vill man att hela låten ska fastna, men det är jätteviktigt att få en sån liten grej att fastna.
Josefine: – Det finns grejer i vissa låtar som man spelar tillbaka för att höra.
Arvid: – Det är jättemånga låtar som är rätt dåliga men har en enda grej som fastnar. Tre sekunder som du spolar tillbaka till. Men vi har nog aldrig tänkt på det. Jag tycker om att det efter första versen är ett riff innan refrängen medan det efter andra versen går direkt till refrängen.
I februari kommer ni till Norrköping och Stockholm för att spela. Hur se ni på att åka ut på turné?
Felix: – Sova borta. Att vi ska få bo på hotellrum.
Josefine: – Jag tror inte det kommer vara hotell utan snarare ett ganska dåligt vandrarhem.
Arvid: – Jag ser fram emot det så extremt mycket. Det är det enda vi pratar om. Om du kollar på vår Spotify så har vi flest lyssnare i Stockholm.
Emelie: – Det ska bli kul att möra en annan publik än de som har varit på alla spelningar.
Lucas: – När jag skrev till Emelie och frågade om vi skulle starta ett band på skämt så var det väl just att turnera som var mest lockande. Att få åka runt och bara spela musik och ha kul.
Arvid: – Om du kollar på Kent-dokumentären så pratar de om att det är helt värdelöst att vara på turné. Att de bara åker bil, spelar och dricker bärs. Jag fattar inte, vad är det som är dåligt liksom?
Emelie: – Jag fattar efter tre veckor. Jag skulle flippa ur på er allihopa.
Josefine: – Det är nog himla kul i början men jag förstår om man tröttnar på det efter ett tag.
Arvid: – Vi är taggade, det kommer nog bli det roligaste jag gjort någonsin.
Vad har ni för planer för resten av året?
Lucas: – Spela in en skiva.
Arvid: – Hoppa in i studion så fort vi kan.
Josefine: – Jag är astaggad på att vara ute och spela mer. Nu har vi ju spelat en del, Pustervik senast, men innan har det varit så lång väntan mellan spelningarna.
Arvid: – Planen är att det kommer komma en skiva till höst. Kanske någon turné med ett annat Luxury-band också. Både festivaler och enskilda spelningar. Det finns lite planerat men inget officiellt. Jag tror det kommer bli vårt år.
Felix: – Nej.
Josefine: – För oss kommer det ju bli det, men kanske inte för alla andra.
Arvid: – Varför är du så skeptisk?
Felix: – Tänk om det inte blir vår bästa skiva. Vi kanske släpper ett bättre album efteråt. Då blir det vårt år.
Arvid: – Jag tror det kommer bli den bästa skivan någonsin.
