Josefin Öhrn slår sig fri genom konst och musik

3

Josefin Öhrn + The Liberation har släppt en av årets mest hyllade debutplattor. I veckan besökte bandet Malmö för första gången för en spelning. HYMNs Madeleine Bergquist stämde träff med Josefin i samband med detta.

2013 kom låten ”Tell It To The Wind” och knockade Sveriges mer eller mindre officiella musiktyckare, inklusive undertecknad. Samtidigt skvallrade blurriga Instagrambilder om psykedeliska liveframträdanden i världsklass. Josefin Öhrn och hennes band The Liberation dök upp som från ingenstans och lyftes fram som ”the next big thing”.

– Det här är mitt seriösa första musikprojekt. Jag pluggade konst innan och höll mest på med foto och film då, så det stämmer nog att jag bara dök upp, säger Josefin och skrattar när jag påpekar ovanstående.

Har du ingen musikalisk bakgrund alls?

– Alltså… jag har haft små låtar i huvudet ändå sedan jag var liten. I lågstadiet spelade jag lite piano. Min grundskola var extra estetisk och vi fick prova på olika instrument och sjöng mycket. Som tonåring köpte jag en gitarr och började skriva lite, men bara hemma.

Men hur gick det till när ni bildade bandet?

–  När jag pluggade så jobbade jag extra i en vinylbutik i Stockholm, och då hade jag spelat in en demo med två låtar som butikens ägare hörde. Han tyckte att jag skulle träffa Fredrik Joelsson och på den vägen är det – vi blev presenterade för varandra och sen dess har vi jobbat ihop.

Så Fredrik är ”The Liberation”?

– Hehe, ja han och resten av killarna som jag spelar med.

1

Josefin Öhrn + The Liberation spelade live på olika ställen i Stockholm under det första året efter att de bildats. På sommaren bokades de till festivaler. Josefin nämner Gagnef, Psykjunta och Stay Out West. Förra hösten öppnade de för Goat på deras turné. Sakta men säkert har de stärkt sitt rykte om att vara ett liveband med det lilla extra.

– Det är väldigt kul för det kommer så blandad publik på spelningarna, berättar Josefin.

Har du nytta av din konstbakgrund när du gör musik?

– Ja det tycker jag absolut att jag har. Det som är gemensamt är hur man bygger upp ett verk eller projekt. Dynamik, uttryck och så.

Bandets videor har hittills varit väldigt visuellt genomarbetade och både de och projektionerna som används live är gjorda av diverse konstnärer. Det märks med andra ord att konsten tar stor plats, också i musiken.

– Jag hoppas på att kunna hålla på mer med konst igen i framtiden.  Kanske söker jag till någon konsthögskola eller så. Visst gör jag konst vid sidan om musiken också men just nu, med albumet och så – då har det varit mycket musik, säger Josefin.

Hur tycker du att de kreativa processerna skiljer sig åt, om du jämför musik med konst?

– När vi gör musik i studion eller spelar live, då skapar vi ju något tillsammans och i stunden. Det kan man  göra med konst också, men jag upplever att det visuella uttrycket ofta kan vara lite mer introvert.

Plattan har blivit väldigt hyllad – varför tror du att det går så bra för er?

– Det är en psychvåg just nu – vår typ av musik får säkert därför mycket mer uppmärksamhet nu än vad den skulle fått för bara några år sen. Det känns som att folk är öppnare för smalare musik.

Under de senaste veckorna har Josefin och hennes medmusikanter spenderat tid i studion och förutom spelningen i Malmö fick spelstället Folk i Göteborg ett besök. I januari blir det gigs i Köpenhamn och Holland bland annat. Till sommaren bär det av till Lunar Festival i England – något som Josefin ser fram emot. Hon berättar om kicken hon får av att spela live och vi kommer in på drömspelningar.  Psykfester står högt i kurs.

– Det finns ju så många ställen man skulle vilja spela på, men Liverpool Psych Fest skulle vara väldigt kul. Jag var på Berlin Psych Fest förra året, men tyvärr var det många band som ställde in då. Annars vore såklart Austin också en dröm!

4

Förra gången jag intervjuade dig nämnde du Jason Pierce som en stor förebild – men om du ska nämna någon kvinnlig musiker du influerats av, vem vill då framhäva?

Patti Smith är inspirerande, hon är verkligen en förebild. Hela hennes attityd och att hon kombinerar poesi med rock och punk.

Har du läst hennes senaste bok?

– Nej, men jag tänkte göra det snart. Jag håller på att läsa Chrissie Hyndes Reckless: My Life as a Pretender just nu. Annars har Nico varit en stor inspiration, lägger Josefin till.

Hur tycker du att er musik har förändrats sedan ni startade?

– Man utvecklas ju hela tiden, både på ett personligt plan som låtskrivare och som band. Vårt sound har förändrats, på första EP:n kändes det mer som vi höll på mer med flummig stonerrock. Horse Dance innehåller mycket krautelement. Det är mer upptempolåtar nu också.

Slutligen, vad skulle du säga att dina texter oftast handlar om?

– Ibland kan det vara så att när man är uppe i något och håller på att skriva så ser man inte den röda tråden. Men såhär i efterhand kan jag se att många av texterna på albumet handlar om frigörelse på ett eller annat sätt.

5