Anna von Hausswolff – The Miraculous

Redan i albumets inledning ljuder mistlursvarningarna för att uppmärksamma lyssnaren på att gränsen in i en dimmig sinnebild, till en plats bortom tid och rum, är passerad. Du befinner dig på det hemliga ställe som Anna von Hausswolff tillbringade många stunder i som barn. En plats som omges av sägner, fabler och högtflygande fantasier. Men också en värld som skrämmer och kommer efter nattens infall och när drömmarna tagit vid. Det är en plats som Anna ständigt återkommer till, även som vuxen. Det handlar om den värld som hon kallar The Miraculous, vilket även är namnet på hennes tredje album.

Det som numera har blivit von Hausswolffs adelsmärke – orgelspelandet och den skönsjungande rösten som varvas med kraftfulla höga toner, har som precis som väntat en central roll på The Miraculous. Men det är också väldigt tydligt att materialet har växt fram organiskt när von Hausswolff med band spelat ihop. Ett tydligt exempel på detta är den över tio minuter långa eposen ”Come Wander With Me/Deliverence” som utvecklats på spelningar under två års tid.  Eller inledningsspåret ”Discovery” som låter som en enda lång jamsession och som avslutas med en text om otillräcklighet, rädsla och nyfikenhet.

Genomgående visar von Hausswolff att hon har blivit skickligare både musikaliskt och tekniskt. Det finns en tydlig bild av var hon vill med varje spår på skivan, och att hon är orädd för att gå sin egen väg.

The Miraculous är långt ifrån lättsmält även för den vana Anna von Hausswolff-lyssnaren. Skivans nio spår är komplexa på ett eget underligt sätt genom dess livekänsla och suggestiva tema. Framförallt har von Hausswolff blandat in mer doom metal-influenser än vad hon tidigare har vågat göra på de sina skivor.

En av de främsta tillgångar som Anna von Hausswolff besitter är att hon inte gör musik för den stora massan. Hon är uppvuxen med att bejaka konstens främsta regel – att följa sitt hjärta och göra saker för sig själv först och främst.

The Miraculous är en resa till en värld som är mörk och trasig, men Anna von Hausswolff får oss att se det vackra där och det gör att vi ständigt vill återkomma till den plats som endast hon har tillgång till, men som hon nu varsamt delar med sig av.

[Pomperipossa Records, 13 november]

9