Alice in Videoland på Grand – en partystarter

Alice In Videoland

Om man ska välja ut ett svenskt band från tidigt 2000-tal att ställa in i en museimonter så ligger Alice in Videoland nära till hands. Debutalbumet ”Maiden Voyage” (2003) är ett tidsdokument från en era då reglerna skrevs om. Då autenticitetsidealen ifrågasattes. Då glam- och garagerocken, likväl som det hårdsminkade 80-talets elektroniska musik, fick sin återupprättelse. När internets fragmentisering påverkade vårt musiklyssnande och gjorde att genrer fick minskad betydelse.

Alice in Videoland har förblivit den omöjliga kombinationen av Transvision Vamp, Nitzer Ebb och Blondies discoperiod. Tuggummipop med feta programmerade bodybasar, gitarrer och catchiga synthslingor. De är tillbaka efter ett uppehåll på fyra år och gör ikväll sin första Malmöspelning på ett halvt decennium.

När karismatiska frontkvinnan Toril Lindqvist står på Grands scen är hon det närmsta vi kommer ett svensk svar på Yeah Yeah Yeahs Karen O. Att gitarristen bryter av starkt från hennes trashigt glamorösa framtoning med sitt basketlinne och sina inövade HC-hopp, känns inte motsägelsefullt. Det är så Alice in Videoland fungerar: de plockar bekymmerslöst från allt de gillar. I övrigt är det inte särskilt mycket punk i det de gör (trots att de ibland lite slarvigt beskrivs som ”electropunk”). Glamrock, EBM och new wave förblir de starkaste referenserna.

Alice in Videoland spelar låtar från alla fyra album och allt stöps i samma stil. Det går i snabbt tempo, utan onödiga transportsträckor. De avfyrar mycket krut när de inleder med ”MF”, ”Naked” och ”Psychobitch” på raken utan andningspauser. Överlag är de som bäst, när de är som mest maximalistiska. Attackerna av suggestiv EBM, högt uppskruvade gitarrer, skriksång och tuggummirefränger gör ”She’s A Machine” till ett självklart anthem för en lerig Arvikafestivalscamping.

Allt sitter inte perfekt på live-comebacken i Malmö. Torils röst spricker några gånger. Ett par textrader glöms bort. Men det gör inte så mycket. Livebandet Alice in Videoland är otroligt underhållande. En ”partystarter”. En stämningshöjare. Och ambitionerna har väl aldrig varit högre än så. De flesta låtar handlar om att festa eller ligga. Den starka comeback-singeln ”Let Go” pekar på en tänkbar framtida utveckling mot ett ”vuxnare” (mer radiovänligt) sound. Men jag hoppas ändå på att de inte växer upp allt för mycket.

Bild från spelningen i Växjö.