En av höstens mest beroendeframkallande låtar heter ”Singing In The Rain” och är en Cat Power-doftande singel skriven av finlandsvenskan Anna-Stina Jungerstam aka Nightbird. Den 20 november får vi äntligen höra mer när det Katharina Nuttall-producerade och självbetitlade debutalbumet släpps via Margit Music. HYMN ställde några frågor till debutanten.
Du har tidigare spelat i rockbandet Mud Walk. Hur skiljer sig den kreativa processen åt om du jämför hur du skriver musik solo med när du spelar i band?
– Det är definitivt en annorlunda process. Utöver att jag utvecklats som musiker sedan den tiden, så var det annorlunda på så vis att jag och den andra lead-sångaren Johanna då ofta jobbade nära tillsammans med låttexterna och sångmelodin som formades i samarbete med resten av bandet. Ofta skapade instrumentalisterna något som vi (jag och Johanna) sedan arbetade fram låttext och sångmelodi till.
”Nu är det i slutändan jag som tar besluten om hur slutprodukten ska bli”
Hur är det nu då?
– Nu när jag skriver låtar ensam så känns processen egentligen rätt så likadan, förutom att jag nu har alla roller. Istället för att den kreativa processen påverkas direkt och medvetet av andra bandmedlemmar så kanske det är andra människor och situationer omkring mig som påverkar processen omedvetet. Men nu är det i slutändan jag som tar besluten om hur slutprodukten ska bli.
Varför valde du att kontakta just Katharina Nuttall när det var dags för att göra en skiva?
– Nuttall har ett slags mörker i sin egen musik som tilltalar mig och därför kändes det rätt att samarbeta med henne. Jag vet också sedan tidigare samarbete med henne att hon lyckas dra ur en det som är bra och ärligt. Nuttall frågade mig direkt om vad jag vill och hur jag tänker kring låtarna och så fick hon, tillsammans med Linus Andersson, fram det ur mig. De lyckades skapa ljudlandskap till låtarna som stödjer dem och som jag hade hört tidigare i mitt huvud, men inte ens lyckats förklara. Jag vet fortfarande inte hur hon gjorde det!
Du är född i Vasa och bor just nu i Helsingfors, men har bott längre perioder i Sverige och släpper din musik via svenskt skivbolag. Tycker du att det är någon skillnad på hur det är att verka som musiker i de båda länderna?
– Eftersom alla skivor jag medverkat på har släppts i Sverige så har jag ingen erfarenhet av hur den processen är i Finland, men i allmänhet har jag dock förstått att det finns större möjligheter att nå ut med sin musik i Sverige än i Finland. Fast jag skulle inte påstå att det är lättare för det.
Hur skiljer sig publiken åt?
– Publiken i Sverige och Finland känns rätt så lik, om de gillar din musik så märks det och de stödjer dig gärna. Svenskar kanske köper fler skivor, framförallt vinyl, men det är något som jag hoppas håller på att bli mer vanligt även i Finland.
”Kort sagt så har jag upptäckt att det är bra att ha stora planer”
Din röst har ett uttryck som påminner mig mycket om min favorit Chan Marshall (Cat Power). Är det något du har hört förut?
– Det har jag hört flera gånger och det är alltid lika fint, eftersom att det var när jag hörde henne första gången som jag långsamt lärde mig att acceptera min egen röst.
Vilka sångare skulle du säga har inspirerat dig mest?
– Utöver Marshall, så har jag inspirerats mycket av röster från den tidiga bluesens kvinnor och män, men kanske främst av Tom Waits, Nina Simone, Mavis Staples och Aretha Franklin.
Om du får önska fritt – var är du i din musikaliska karriär om fem år?
– Då hoppas jag att jag har lyckats släppa åtminstone ett, om inte två, album till. Jag har också fått mera erfarenhet av att spela i Europa och har åkt tillbaka till USA för att spela igen. Jag har redan nu några (musikaliska) samarbeten på gång, än så länge hemliga sådana, och jag hoppas att det även blir fler av dem i framtiden. Jag vill helt enkelt fortsätta göra saker själv som Nightbird, men aldrig ensam. Kort sagt så har jag upptäckt att det är bra att ha stora planer, även lite större än vad en vågar ha. Sen kanske en lyckas med lite mindre än planerat, men ändå fullt tillräckligt för att vara nöjd.
