NOLA har under hösten seglat upp som ett av de hetare stjärnskotten på Malmös musikhimmel. En fantastiskt fin EP vid namn Abyss kom för någon vecka sen och ett album är på väg. HYMN kollade läget med Johanna Karlson som ligger bakom projektet.
Hej Johanna och grattis till släppet. Hur känns det så här någon vecka senare?
– Tack! Som efter en förlossning skulle jag tro. Lite tomt men sagolikt skönt.
Vad har du för musikalisk bakgrund?
– En massa år av försök till att lära mig musikteori, stilar och tekniker hit och dit. Men istället blev det att jag skrev musik hela tiden. Nu får jag liksom motivera mina ackordföljder och harmonier med ”för att jag tycker att det låter bra.” Funkar fint hittills!
Kan du berätta lite om inspelningen av EP:n?
”Utgångspunkten har varit att få röst och instrumentalt arrangemang att samstämmigt berätta om varje låts innersta”
– EP:n är en del av ett album som jag spelat in i Lars Halapis studio mitt ute i blåsiga ingenstans på Österlen. Jag brukar ofta få en del medlidande när jag berättar hur mycket tid jag spenderat i studion, vilket i runda slängar är fyra år. Ingen tror nog att något kan ta så lång tid nuförtiden, men det har varit ett gediget arbete vill jag lova.
– Utgångspunkten har varit att få röst och instrumentalt arrangemang att samstämmigt berätta om varje låts innersta. Därför har vi inte gett oss förrän vi hamrat, mejslat och knackat fram de mest fantastiska ljud ur gamla bandekon, spikpianon och knarriga vibrafoner. Och så tar det ju tid att dricka kaffe.
Jag tänkte att du skulle få berätta om vad låtarna på din EP handlar om med ett ord per låt. Vilka väljer du?
”Be Still My Heart” – Vädjan.
”Revolution” – Ängslan.
”Firestarter” – Kampen.
”Abyss” – Längtan.
Det är något i ditt utryck som påminner mig om Joan As Police Woman, gillar du henne?
– Det är spännande att höra eftersom jag faktiskt inte har lyssnat på henne. Hon har dock ett grymt namn.
Vilka skulle du annars vilja framhäva som förebilder för din musik?
”Jag är generellt sett inspirerad av starka, säregna kvinnliga röster”
– Jag har inga särskilda förebilder som har påverkat mig mer än andra, men jag är generellt sett inspirerad av starka, säregna kvinnliga röster. Typ Skin i Skunk Anansie, Nico och Joni Mitchell. Mer känsla än skönsång. Annars lyssnar jag på så vitt skild musik att min egen snarare är ett hopkok av allt jag någonsin lyssnat på och tyckt om.
Vad händer framöver?
– Det finns som sagt ett album inspelat. Är sugen på att kasta det som en frisbee ut i världen, men jag får hålls mig till tåls. Framöver hoppas jag på fler livespelningar och roliga samarbeten med blandat kreativt folk.
Slutligen, jag är helt inne i TV-serien Tremé just nu och i somras vad jag i New Orleans så NOLA är verkligen förknippat med den staden för mig. Har ditt val av namn någon koppling till det? Varifrån kommer namnet annars?
– När det blev dags att namnge projektet gick det till ungefär på samma sätt som när man döper ett barn (på tal om den där förlossningen.) Jag tyckte att det keltiska namnet Nola lät som musiken gjorde: enkelt, vackert, mjukt och något skarpt. I versaler blev det visuellt sett ännu tydligare. Jag hade ingen som helst tanke på New Orleans Lousiana, men skulle jag någon gång spela där så kör jag nog världens publikfrieri i alla fall.
