Michigan-sonen Garrett Borns, alias BØRNS, är onekligen en produkt av sin samtid. Debutalbumet Dopamine ångar neo-psykedelisk indiepop som då och då flörtar med funk. Han är en försiktig och stabil tenor som, likt Kevin Parker från Tame Impala, också har en soulig betoning. Även om det bara har gått ett år sedan släppet av debutsingeln, ”10,000 Emerald Pools”, har han hunnit knåpa ihop en EP och nu ett album med över tio egenskrivna låtar som går i samma musikaliska riktning.
Pulserande “Electric Love” som är tredje låten in knockade nog mångas öron när den släpptes. I den finns essensen av BØRNS sound med smutsiga gitarrer och en känsla av att man är på ett poolparty i en 70-tals villa någonstans i LA. Följer upp gör sedan destruktiva ”American Money”, som handlar om kapitalism, och som hade passat både bolagskollegan Lana Del Rey och Lorde. Men låten är ändå som gjuten för BØRNS. Här är albumets allra bästa minuter.
Även om skivan håller sig till en förbestämd stil dras soundet vid ett flertal tillfällen åt pophållet, vilket blir tydligt med ”Past Lives” som låter som en Robyn-dänga. Men just den funkar. Däremot sticker ”Holy Ghost” och ”Fool” ifrån för mycket för att det ska vara till BØRNS fördel.
Dopamin som albumet är döpt efter är en signalsubstans som är viktig för det centrala nervsystemet i våra kroppar. Det utsöndrar glädje, motivation och dylika positiva känslor. Albumet i sig gör i stor utsträckning också detta. Det är i sammansatt form ett lyckopiller. Dock kommer jag inte riktigt nära BØRNS på ett personligt plan. Han håller mig på en armlängds avstånd och fortsätter på så sätt att vara mystisk – speciellt med skivomslaget som mest provocerar istället för att demonstrera innehållet.
[Interscope Records, 16 oktober]
