Ett av årets mest spännande svenska album är den Malmöbaserade musikern Multiface debutalbum Morning War, utgivet på Naiv Recordings tidigt i våras. Här möter modern elektronica tunga influenser från shoegaze, noise och postrock till att forma en suggestiv ljudbild som känns unik på den svenska musikscenen.
Vi har tidigare premiärat videon för låten ”Every Broken Coil” men albumet är fascinerande rakt igenom. Därför har vi bokat Multiface att spela på Klubb HYMN på Babel på lördag tillsammans med U.S. Girls och Lo. Vi ställde några frågor inför spelningen.
Morning War har en genomgående väldigt annorlunda ljudbild, ibland känns det nästan som du spelar och sjunger under vatten. Vad är hemligheten bakom den?
– Ett fruktansvärt överanvändande av olika dister, kompressorer och reverb. Jag kommer från en bakgrund av att skriva och mixa postrock, emo, hardcore och liknande. Innan jag gav upp det så försökte jag rikta in mig väldigt skräpigt och mättat på allt ljud, jag hade väl i åtanken att det aldrig är intressant vilka regler man följer utan att det är de man bryter mot som skapar ens sound och karaktär. När jag satte upp projektet från början så tog det på grund av oerfarenhet ungefär ett år att skriva ett par låtar med en ljudbild jag kunde utgå ifrån. Att utforma en någorlunda känsla för vad som krävs inom elektronisk musik för att få det att hålla ihop var minst sagt plågsamt men samtidigt oerhört lärorikt.
– Jag ser inga hemligheter i Morning War, den är ett försök att göra ambient konstmusik i popform som vill vara så hård som möjligt. Jag känner väl att jag lyckades sådär, men det var en bra mall för vad jag vill göra i fortsättningen.
Skivan är utgiven på lilla, men som det verkar hittills påtagligt kvalitetsmedvetna Naiv Recordings. Hur hittade ni varandra?
– De är bra! Som nyinflyttad i Malmö var de bland de första jag lärde känna. Det var en ren kompisgrej egentligen, jag skulle släppa skiva och de hade precis startat skivbolag. Kändes som en bra matchning.
”His Back To The Sucker Punch” tycker jag är en riktigt grym låt, väldigt melodistark och med otroligt tung ljudbild. Kan du berätta lite om den.
– Jag tror att just den låten är ganska långt ifrån vad jag försökte göra på skivan. Just för att den är så pass melodistark och känns lite hiphoppig så är det nog den låten som skiljer ut sig mest på albumet. Jag tycker alltid att det är svårt att skapa en låt med en så pass hård ljudbild och samtidigt försöka göra något intressant av det. Den känns inte enhetlig med skivan och sånt tycker jag är viktigt. Jag gillar syntarna och grunden så jag får väl säga att jag tycker att den förtjänade mer i slutändan egentligen, men det var svårt att höra i slutproduktionen när allt grötade ihop sig till 65 000 problem man försökte lösa samtidigt.
Tim Hecker och Actress nämns som dina influenser, vilket känns rimligt. Kan du nämna några fler namn eller genrer som du lyssnat mycket på.
– På sista tiden har jag lyssnat mycket på Autechre, Laurel Halo, Porter Ricks och sån typ av musik. Annars skulle jag säga att Tortoise är det enda bandet som för mig är bra rakt igenom, rent ljudbildsmässigt hittar man inte mycket likheter men deras språk och sätt att skriva och producera skivor har influerat mig otroligt mycket. Tim Hecker och Actress är grymma absolut, men det är mer deras ljudbild jag försökt ta efter. Steve Reich måste ju vara den bästa människan på jorden att skapa musik, jag lyssnar på honom varje dag men han är onekligen svår att härma. Vad som varit störst för mig har nog varit Tortoise och Mogwai, för mig har de visat det bredaste spektrat på vad man kan göra som band och utmanat så mycket förväntningar, helt enkelt fantastiska band som aldrig fastnade i det träsk de satte upp från början utan tog det vidare med varje platta.
– Jag uppskattar ju egentligen alla som jobbar med att bryta mot regler, letar misstag och vill göra någonting nytt. Om man inte är intresserad av det förstår jag inte varför man vill hålla på med musik, eller någon annan konstform för den delen.
Vad kan vi förvänta oss när vi ser dig live?
– Min sidekick Anton Thoursie (Pmtoyou, Care m.m.) har jobbat fram projektioner som blir väldigt tacksamma att använda för att skapa mer bredd till spelningarna. Med sån här musik finns det så mycket man kan göra live, ett mer dynamiskt ljudlandskap med sjukare effekter.
Slutligen, hur ser dina kommande planer ut?
– Jag jobbar just nu natt och dag på att skriva material för en ny skiva som kommer någon gång i början på nästa år, jag flyttar in i en studio om någon vecka och ska sätta igång ett schema för att skriva all ledig tid. Bestämde faktiskt redan idag att för första gången samarbeta med Joakim Lindberg som ska mixa och hjälpa till att producera skivan, känns otroligt skönt att kunna släppa iväg en stor del av arbetet man som låtskrivare helst slipper. Det är första gången jag inte kommer fylla den rollen också, vilket känns väldigt spännande.
