Hanutten vill berätta om hur det känns

unnamed

Hannah Harvigsson är hjärnan bakom Malmöbaserade Hanutten. Nyligen drog hon igång en Kickstarter-insamling för att kunna spela in en skiva som är baserad på självupplevd psykisk ohälsa – en platta hon hoppas ska kunna skapa dialog och diskussion, hopp och förståelse.

Berätta lite om din musikaliska bakgrund!

– Jag har skrivit mycket text, en hel del berättelser, men även poesi och dikter så länge jag kan minnas. Men det var inte förrän jag började i högstadiet som jag började bli intresserad av musik och satte igång att forma egna låttexter och komponera mina egna låtar. Jag gick i en stökig klass och min fristad på rasterna blev att smita iväg till musiksalen och spela på alla instrument jag fick tag i.

”Det finns ofta ingen tydlig röd tråd när jag börjar skriva en låt”

Hur gick det till när du började skriva texter om psykisk ohälsa?

– Det finns ofta ingen tydlig röd tråd när jag börjar skriva en låt och det händer ibland att jag långt senare verkligen förstår vad den handlar om eller vad den har för betydelse. Jag visste faktiskt inte själv att skrev musik om psykisk ohälsa, och att jag påverkade andra, förrän någon kom fram till mig efter en spelning för två år sen och sa att jag vågade prata om sådant som de gick runt och bar på i bröstkorgen.

Har din musik förändrats på något sätt sen du fick höra det?

– Ja, på så sätt att jag känner att jag tar mig själv på större allvar och att jag känner att det finns ett syfte att hålla fast vid när jag tvivlar. Jag skriver inte bara låtar om psykisk ohälsa, men ofta handlar det jag skriver om bemötande och hur vi behandlar varandra i känslor och relationer.

Hur går du tillväga när du skriver dina texter? 

– Jag har lite olika knep. Ingen text blir till på samma sätt som den andra. Ibland har jag extrem idétorka och måste klippa i tidningar i timmar och klistra kollage för att få fram vad jag vill skriva. Ibland kommer det direkt från någon specifik händelse och väller ur mig som en öppen kran.

Rent konkret, hur tänker du att skivan skulle kunna hjälpa andra i liknande situation? 

– Framförallt så vill jag göra skivan för min egen skull, men jag är övertygad om att jag automatiskt kommer att påverka många andra. Jag vill att den ska leda till en förändrad attityd och inställning gentemot psykisk ohälsa. Det finns en bild om hur man är om man är psykiskt sjuk och det är lätt att få en offerstämpel på sig. Jag vill lyfta det jag känner och förmedla det på ett positivt sätt som ger unga människor mod och styrka att prata om det som känns och jag hoppas att det kan leda till självhjälp och kunskap.

”Det finns en bild om hur man är om man är psykiskt sjuk och det är lätt att få en offerstämpel på sig”

Hur hoppas du att andra reagerar på plattan?

– Genom att belysa självskadebeteende, självmordstankar, ångest, kommunikation och hur det är att leva på en skör tråd i text och musik så hoppas jag också att den väcker tankar och skapa dialog, diskusson, hopp och förståelse hos omgivningen.

Varför tror du att psykiskt ohälsa fortfarande är så tabubelagt?

– Precis som med mycket annat så är det ett mönster som vi länge trampat runt i och inte förnyat. Det handlar om vår attityd och vår kunskap som måste få ett rejält uppsving. Jag menar, kom igen, psykisk ohälsa har funnits lika länge som vi vetat om vad förkylning är och vi ska fortfarande inte prata om hur vi känner inuti? Skärp er!

Slutligen – varför kallar du dig Hanutten? 

– Hanutten är ett smeknamn jag fick när jag spelade fotboll för att vi var så många Hannah i laget och det har hängt med ett par år nu. När jag skulle skapa ett artistnamn så var det givet vad det skulle vara.

Här kan du donera pengar via Kickstarter. Se Hannah berätta själv om projektet ‘Säg vad som känns och varför det känns’ nedan: