De är redan tokhyllade av en näst intill enig kritikerkår. Nu är det lyssnarnas tur att avgöra – Könsförrädares andra platta End of History släpps på fredag. HYMN träffade bandet för en fika i nuvarande hemstaden Malmö.
Vi har bestämt träff utanför skivbutiken Rundgång, en mötesplats som de flesta musikintresserade i Malmö känner till. Könsförrädare har pressdag och har redan avverkat ett par intervjuer, klockan börjar bli sen eftermiddag och det grå höstvädret gör nog oss alla lite sega. Så när jag föreslår att vi ska ta en fika på ett café i närheten säger bandet ja. Janinne Sandström Oja, Alina Björkén och Robin Bernhardsson (Måns Lundstedt är inte närvarande) väljer varsin varm dryck, vi sätter oss och jag gratulerar till de fina recensionerna.
– Jag var inte beredd på att plattan skulle bli så här hyllad, säger Alina och fortsätter:
“Det blev ett hårdare resultat än på Curse All Law, nya skivan låter mer som vi gör live”
– Det var inte så att jag inte trodde på skivan, men jag tänkte att eftersom vi fick rätt bra kritik för debutskivan så kanske folk skulle tycka att: “nu när de inte har Matti (Alkberg, reds.anm) som producent längre, så är det inte lika bra”.
End of History skrevs på ett halvår och bandet satte ett datum för inspelning ganska tidigt i processen. De visste att de ville göra det under sommaren när de var i Luleå och kunde spela in med Måns pappa som är ljudtekniker. Men de var fast beslutna om att producera albumet själv. Janinne berättar:
– Både jag och Alina hade skaffat musikprogram till våra datorer och lärt oss en massa, så vi ville helt enkelt prova att göra det på egen hand. Det blev ett hårdare resultat än på Curse All Law, nya skivan låter mer som vi gör live.
Foto Nora Lorek/Rockfoto
Texterna är liksom på debuten normkritiska och politiska och behandlar allt från polisvåld och nyfascism till gentrifiering.
– Vi skrev texterna ihop den här gången, vi hade värsta skrivarverkstan. På förra skivan var det Måns som skrev de flesta, men nu ville vi att allas röster skulle få höras, säger Alina.
– Ja, vi gör ju musiken på det sättet, jammar fram den och låter den växa tillsammans, så vi tyckte att det kunde vara roligt att arbeta på liknande sätt när det kom till texterna. Det är ju inte texter som känns biografiska heller, så de är liksom applicerbara på de flesta människor och olika händelser, lägger Janinne till.
Hur skiljer sig annars de båda skivorna åt?
– Vi har haft ambitionen att göra snabbare låtar eftersom vi märkte att det var mycket roligare att spela snabbt. Nu har vi även börjat spela de äldre låtarna i mer uppspeedade versioner.
– Dessutom har vi blivit mycket bättre på våra instrument och på att spela tillsammans. Eftersom vi nu bor i samma stad så har vi mer tid till att repa. Förra plattan var väldigt spretig. Den kändes inte riktigt klar, konstaterar Robin.
“Även om vi inte bor där eller har bott där på ett tag så känns det givet att alltid ha med staden i tanken”
Bandet bodde tidigare utspritt i landet, Gotland och Stockholm är exempel på platser som nämns. Men uppväxtorten är den samma och stavas Luleå. Redan under gymnasietiden, när de gick på musiklinjen, bildade de sitt första band ihop – Hotad Apa. I helgen som gick var de åter i Luleå, den här gången för att fira End Of History-släppet med en releasefest.
– Förvånansvärt mycket folk kom, vi spelade på ett ställe som precis har nyöppnat efter att ha varit stängt i typ tio år. Det är i en gammal kyrka, mitt i stan, som tidigare var som ett kulturhus. Ebeneser heter det, berättar bandet.
– Det kändes ganska självklart att ha festen i Luleå. Även om vi inte bor där eller har bott där på ett tag så känns det givet att alltid ha med staden i tanken. Det är som att man vill ge tillbaka något till det som skapat en, lägger Alina till.
Hur var det att vara ung musiker i Luleå?
– Det hände ganska mycket musikgrejer i Luleå när vi växte upp. Varje lördag var det förmiddagsspelningar. Kulturskolan anordnade konserter och vi var ofta på Föreningsgatan 7 som från början kallades “Punkhuset”.
Det var också i Luleå som de kom i kontakt med Mattias Alkberg (som alltså producerade bandets första platta) genom Måns föräldrar.
– Han har alltid stöttat oss och var den som hjälpte oss att få kontakt med vårt skivbolag, Teg Publishing. Så då frågade vi honom om han ville producera oss, säger Janinne.
– Var det inte så att han typ sa åt Ted att de måste signa oss?, tillägger Robin och skrattar.
Hur det än var så kan både skivbolag, band och före detta producent luta sig tillbaka och vara mer än nöjda. För End of History är, namnet till trots, knappast slutet på framgångssagan om Luleåbandet. Tvärtom. Siktet är inställt på framtiden och närmast väntar spelningar i Sveriges tre största städer och två gig i Danmark. När jag frågar om det kommer komma en tredje skiva får jag ett enigt ja och Robin säger bestämt:
– Det låter ju bättre att säga att man har gjort en trilogi!
Här ser du Könsförrädare live i höst:
10/10 – Grand, Malmö
22/10 – Atlas, Århus (DK)
23/10 – Huset-KBH, Köpenhamn (DK)
5/11 – FOLK, Göteborg
6/11 – Debaser Strand, Stockholm
