2012 kom jag genom en konstig musikkompilation i kontakt med Julia Holter och singeln ”In The Same Room” som med sin kvasijapanska melodi, primitiva trummaskiner och mjuka syntar genast fick mig att känna mig som vore jag i en dröm. Sedan dess har Julia Holter bara blivit större och gradvis bytt ut trummaskinerna mot stråkar.
Den kommande skivan Have You in My Wilderness rör sig i ett drömlikt spektrum som genom den mestadels akustiska, eller låtsasakustiska, instrumentationen inte som många andra skivor inom kategorin drömpop låter som musik från framtiden. Istället låter skivan nästan mytisk, en känsla som bara förstärks av de dominerande stråkarna och det ofta pompösa blåset.
Till sitt sätt och känslan albumet framkallar är det lätt att tänka på Van Morissons klassiska Astral Weeks när du lyssnar på Have You in My Wilderness, även om musiken ytligt sätt låter helt annorlunda. Båda är drömska, närmast planlösa och målar genom själva musiken upp bilder av ett slags mytiskt Storbritannien som fortfarande benämns som Albion.
Skillnaden är att Julia Holters musik är så mycket bättre, vilket förstås inte betyder att Have You in My Wilderness är perfekt. Precis som på Astral Weeks riskerar de drömska strukturerna ibland att bli röriga och otydliga med tappat fokus som följd.
För i grunden är det popmusik det rör sig om, med ofta fantastiska melodier som på singeln ”Feel You”. Och det är det som skiljer Julia Holter från många andra inom experimentmusikscenen – hon kan skriva bra melodier utan att för den delen göra avkall på intressanta arrangemang.
[Domino, 25 september]
