Joel Alme ger publiken känslosvallningar på Liseberg

Himlens blåa nyans omfamnar göteborgarna. Ljussättningen är med andra ord perfekt för Joel Almes återkomst – bosatt i Stockholm, men med hjärtat i Göteborg. Konserten på Stora Scenen har beskrivits som hans största i karriären, en milstolpe.

Fansen har köat i timmar för att charmas i en bråkdel av väntetiden; vid första anblicken av Göteborgssonen försvinner all tidsuppfattning och det märks att denna stund skapar minnen för livet. En ros kastas upp på scenen och den närmaste framtiden tillhör Joel Alme. Konserten inleds med brinnande ”Röda bolaget”.

Från början var det meningen att Alme skulle ha uppträtt på den mindre Taubescenen, men den senaste turnén har samlat massorna och framgången med svenskspråkiga Flyktligan har gjort honom till sommarens popkung. Hans vemodiga livsskildringar har berört alla som lyssnat. Och det är många som valt att bege sig till stadens nöjespark för att ta del av låtar som ”Backa tiden” och ”Innan staden vaknar”. Textraden den här kvällen finns ju bara nu ger ekon bland karuseller och sockervads-ätande barn och en känner sig lyckligt lottad. Jag är på plats, jag behöver inte sitta vid ingången för att tigga om pengar, jag kan välja mina egna vägar.

Almes väg har varit allt annat än rak, men den har lett fram till spelningar som denna. En konsert kantad av personliga berättelser som får publiken att känna efter. I enkla fraser – med sprucken röst – fångar han ett mörkt förflutet, men hans närvaro bevisar att det finns hopp. Alme står framför en publik som älskar honom, han har fått barn och det liv som utgör Flyktligen är ett minne blott.

Efter konserten är det endast Metallicas Ullevi-spelning som hörs i Göteborgsnatten, men de som var på Alme-konserten hör endast de sista tonerna av ”Aldrig bra på livet”. Musik som berör utan att välta arenor.