På fredag är det dags för HYMN att ställa till med fest igen. Den här gången är platsen Grand Öl & Mat i Malmö och på scen står de lokala banden Brigaden och CARE. De sistnämnda, som genremässigt återfinns någonstans mellan postrock och postpunk, släppte tidigare i år en kassett som vi blev mycket förtjusta i. Madeleine Bergquist kollade läget med CARE inför spelningen.
Vad har ni fått för reaktioner på Kassetten?
– Reaktionerna har varit positiva och det finns inte så många exemplar kvar av de som trycktes upp i februari. Det har varit roligt att läsa och höra vad människor tycker och tänker om vår musik. Ofta när en ska definiera musik handlar det om att hitta fasta kategorier och genremässiga bestämningar inom vilka den kan placeras in. Att döma av det som sagts och skrivits om Kassetten så verkar vi ha gjort det någorlunda svårt att rutinmässigt placera oss i olika fack, vilket gör oss nöjda.
Varför valde ni kassettformatet?
– Det beror framförallt på att det är ett format som vi alltid har gillat. Kassettbandet är på sätt och vis antitesen till dagens genomdigitala musiklandskap då det har något långsamt och konkret över sig. Det tillåter inga enkla genvägar, vilket passar vår musik.
Stämmer det att ni håller på med inspelningen av er första fullängdare? Berätta mer!
– Ja det stämmer, vi har precis skrivit klart allt material och ska börja spela in i augusti. Eftersom de flesta i bandet är studenter, och därmed lever under ekonomiska förhållanden som inte tillåter allt för vidlyftiga utsvävningar (som att exempelvis hyra en studio), spelar vi in själva i vår replokal.
– Men det handlar egentligen inte bara om ekonomi. För oss är det viktigt att inspelning av musik blir till en kreativ process som får ta tid och som kan ske på våra egna villkor, därför gillar vi att göra saker själva. Begreppet DIY må vara uttjatat, men i en tid där musikens utsida tenderar att vara viktigare än dess insida har det inte mist sin aktualitet.
– Tyvärr finns varken tidsram för inspelning eller bolag för skivsläpp i nuläget. Men som det gamla ordspråket säger: “hellre en uggla i fickan än en ko på isen”… eller hur var det nu igen?
Har det alltid varit en självklart att er musik till stora delar är instrumental? Vad är fördelarna respektive nackdelarna med att inte ha sång i låtarna tycker ni?
– Det är en bra fråga och den är relevant i förhållande till hur vår musik låter (den är ju i hög grad instrumental, om än inte helt och hållet). Samtidigt har inte instrumental musik varit ett självändamål för oss. Snarare har det varit lika självklart att vår musik kan vara instrumental som att den kan innehålla sång. Det betyder å andra sidan att sång inte, som så ofta annars, utgör den mest centrala delen i vår musik. Och här kan man kanske tala om någon slags fördel, för inom instrumental musik tvingas en att skriva musik på ett annat sätt då varken dess form eller centrum på förhand kan bestämmas.
– En negativ aspekt kan vara att vissa uppfattar vår musik som svårtillgänglig. Nu för tiden förväntas musik ofta kunna konsumeras snabbt och utan motstånd. Det passar i regel inte instrumental musik särskilt bra, vare sig det gäller punk, postrock, jazz eller ambient.
Vad kan vi förvänta oss av spelningen på klubb HYMN?
– Ni kan förvänta er att Eckert spelar några fel på basen, att vi spelar en ny låt och en cover samt att det blir ett jävla stök!
Läs mer om fredagens klubb HYMN i Malmö här.
