Det som gör The Smoking Trees nya album så speciellt är att det konsekvent försätter lyssnaren i en säregen stämning. Från det inledande ljudkollaget “Good Morning” till den ensamma orgeln som tonar ut i “Through Your Reflection” är STS lika väl ägnad åt en lunchpaus på stranden som en tillbakalutad eftermiddag hemma.
Med hjälpa av ett fåtal ackord lyckas Martin Nunez och Al Riviera låta både som Jacco Gardner eller ett Woods utan folkelementet. De skulle mycket väl kunna nå ut till en bredare publik nu, de som fortfarande minns Mercury Rev och Broadcast. För i grund och botten är detta en mycket enkel och tilltalande popskiva. Hemligheten ligger i melodierna, i typisk West Coast-stil. Det märks att The Smoking Trees lagt ned tid på dem – ett och ett halvt år enligt Nunez.
På så sätt skiljer den sig från debuten Acetates, som lät som just det: en samling demos av varierande kaliber. 21 låtar är lite väl för en popskiva. Skivbolaget Ample Play har uppenbarligen gjort ett kanonjobb med att plocka ut 12 av de 22 spår bandet skickade till dem. Ample borde idag vara ett namn på allas läppar, efter att ha släppt snarlika bandet The Young Sinclairs LP från förra året. Med en bas i London har de fångat upp det nya intresset för lättsamt psykedelisk popmusik.
Men The Smoking Trees ser sig inte som en del av en hype. Musiken finns kvar för evigt, säger Nunez, och att alltfrån hiphop till topplistemusik ibland kan vara psykedelisk till stämning och sinnelag. Han nämner intryck från Beatles Revolver, den ökända Byrds-skivan, The Left Banke och Zombies som ju alla varit på listorna med mer eller mindre sinnesutvidgande plattor.
Nunez har själv sin bakgrund i hiphopen men för världens musikbloggare är han mer känd som Sir Psych och de egenhändligt ihopsatta samlingar av pop-psych han lade upp till nedladdning. Ett 50-tal samlingar blev det genom åren.
Självklart finns det många influenser att höra mellan spåren på STS. Allra finast blir det i sitar-beklädda “Trips” som rör sig över en stilla orgelbordun. Det är svårt att tänka sig att det inte är inspelat i en vintagestudio, utan i bandets hemmastudio, som de suttit i varje söndag. Enligt Nunez arbetar och samarbetar de väldigt hands-on och mixar efter hand i en avslappnad takt. Det är den enda lösningen eftersom studiorna i Kalifornien onekligen är dyra.
Ändå låter det fantastiskt – tio gånger bättre än förra skivan. Men tyvärr kommer vi nog inte få uppleva dem live riktigt än. The Smoking Trees är fortfarande ett studioband och av skivan att döma jobbar de mycket med samplingar. Nunez säger att de skulle behöva många fler musiker för att framföra låtarna som de är tänkta i konsertform. Men de vill gärna, så vi får hoppas att alla begåvande människor som nu får höra skivan kommer att flockas till dem för att göra låtarna rättvisa inför publik.
Nunez och Riviera är redan i 35-årsåldern efter att ha gjort musik i 14 år, så det är på tiden att deras musik äntligen släpps på vinyl. Det händer den 6 juli då Ample ger ut STS av The Smoking Trees.
