Way Out West har satt Göteborg på festivalkartan. Ingen kan påstå något annat. Way Out West har satt stora resurser på att värna om miljön. Ett påstående som är minst lika svårt att argumentera emot. Det finns dock en viktig punkt som borde förbättras och det handlar om festivalens bristande lokalförankring. I dag är blicken stadigt fäst mot andra sidan Atlanten.
Varför inte ge oetablerade band och artister en chans att synas och höras? Göteborg med omnejd myllrar av band som förtjänar att uppmärksammas och att framhäva dessa skulle inte kosta festivalen det allra minsta. Way Out West borde enligt min mening breddas. Varför inte skapa en scen som tar vara på dessa artister? Eller är denna urvalsprocess allt för jobbig?
Way Out West är bäst i Sverige på att fånga upp amerikanska pressfavoriter. Och 2015 har de slagit rekord i att boka omsusade och hyllade ”Pitchfork-artister”. Festivalens strategi kommer att locka massor av besökare och detta faktum är ett viktigt argument för att lyfta de som är på väg framåt. Ett alternativ kan vara att blanda oetablerade med etablerade bokningar på klubbarna. Dessa spelställen kommer ändå att fyllas till bredden. I dagsläget är festivalen starkt inriktad på nutiden, även om många anser att festivalen ligger steget före. Mitt tips är således att ta en snabb titt på den egna bakgården. Men det är givetvis lättare att trycka på kopiera, klistra in.
Göteborgs nya festivaltillskottet Festival del Mar Asperö är en slags motreaktion och enligt Bojan Buntic som är en av grundarna, vill de motverka stadsfestivalens allt mer exkluderande karaktär. En festival som ligger mitt i staden borde kunna fungera som ett ansikte utåt för lokala framtidsnamn. På sätt och vis har de världens möjlighet att hjälpa dessa, istället ockuperar Way Out West hela staden, utan att släppa in de som siktar mot stadens klubbar i vanliga fall. Och som bokare hade jag varit oerhört trött på festivalens ständiga åsidosättande av det egna utbudet.
Det ena borde dock inte utesluta det andra. Det är fantastiskt att kunna se Flying Lotus, Shamir eller Chic, men dessa behöver inte flygas till Slottsskogen på bekostnad av oetablerde akter. Hyllade namn som Slowgold eller Terra borde ges ett telefonsamtal. Dessa Göteborgsband tillhör inte de minst etablerade, men de borde fungera ihop med andra svenska bokningar som Dolce eller Elias. Att boka nämnda band skulle även ge signalen att möjligheten finns, men i dagsläget slår dörren ofta igen för dem som står bakom de etablerade.
Metro On Stage gav oetablerade band chansen att spela på Way Out West, men detta initiativ fungerade mest som ett jippo, än en verklig satsning på band i marginalerna. Way Out West sneglar gärna på amerikanska festivaler och dessa är ofta bra på att hitta små osignade band, detta borde vara en väckarklocka. Jag vill se fler bokningar som Thaiboy Digital. Ge nykomlingar en möjlighet att ta nästa steg. Ta vara på de band som redan finns på västkusten.
Årets upplaga innehåller hittills få överraskningar. Det är många säkra kort. Beror detta på en rädsla, nu när de tagit steget att slopa komjölk till kaffet, eller finns det inget intresse av att lyfta fram de som kan bli framtida bokningar. Way Out West har inget att förlora på att inviga en ny scen. Att bli alternativa på riktigt.