Jonas Bergsten – Ingen av oss är väl hård på riktigt (EP)

Jonas Bergsten har berättat att låten ”Snutansikte” skrevs i affekt. Javisst. Det förstår vem som helst som lyssnat. Och den omåttligt populära popdängan, som spelats högt och lågt och Sverige runt de senaste månaderna, är de facto en riktigt snygg konstruktion. Med sin skramliga rättframhet kombinerat med stora doser norrländskt vemod och en smart, bitterljuv text är hajpen förståelig. Därför önskar jag Jonas Bergsten lite mer affekt i livet. Resten av låtarna på ep:n Ingen av oss är väl hård på riktigt når nämligen inte upp till samma svindlande höjder.

Med ett förflutet i band som Anna Leong och INVSN har Jonas Bergsten redan gjort sig ett namn i indie-Sveriges lite mörkare rum. När han nu går solo på allvar gör han det dock med blinkningar åt svensk uppåtpop i Lasse Lindhs och Thomas Stenströms anda. Det är somrigt och känslosamt men aldrig desperat. Om Hästpojken och Zacharias Blad är varsina färgsprakande bananasplits med extra strössel är Jonas Bergsten en väldigt svensk bägare med två kulor. Vanilj och choklad.

Musiken känns lite för lite, helt enkelt. Trots att låtarna egentligen är väldigt bra. ”Släpp mig aldrig”, till exempel; en surfig pop/psych-ballad som med lite mer intensitet och känsla mycket väl kunde platsat in på Håkan Hellströms ”2 steg från paradise”. Titelspåret är även det snyggt, med massor av junifeeling och klatschig svensktoppsrefräng. Så vad är det som gör att jag inte faller platt? Antagligen den där svårdefinierade känslan av ”äkthet”, att den saknas, att det tidvis känns lite för klyschigt och uppgjort för att vara ”på riktigt”.

Innan ni dömer ut mig som känslostyrd pekoral måste jag bara snabbt förtydliga en sak. Det är tydligt att Jonas Bergsten blir ett namn att räkna med framöver. Med ep:n Ingen av oss är väl hård på riktigt lägger Umeåsonen grunden till ett popmakeri som, om han undviker lite fler been there done that’s, bådar riktigt gott. Bra pop är som bekant en intergalaktisk resa, Jonas Bergsten är bara inte riktigt framme ännu.