Moonbabies – Wizard on the Beach

Det har gått snart 20 år sedan Moonbabies bildades 1997. Jag har följt duon sen starten och var en av de som ivrigt väntade på platta nummer fyra under de sju år som det tog för albumet att levereras. Men nu är det här och jag är allt annat än besviken.

Nittiotalsindien som jag en gång förälskade mig i har vuxit upp och gift sig med modern electropop som Hot Chip och Caribou, men bandet tittar samtidigt tillbaka i musikhistorien och plockar upp Fleetwood Mac och andra hjältar på vägen. Det är luftigt och snyggt. Ljudbilden och produktionen nästintill perfekt. Som vanligt sitter Ola Fricks och hustrun Carina Johansson Fricks sångstämmor som en smäck och den växelvisa sången gör att det aldrig blir tråkigt.

Moonbabies gjorde ganska tidigt succé i USA efter att amerikanska TV-serier plockat upp deras låtar. Antar att HBO har förnyat Girls för en femte säsong? Jag skulle i så fall vilja tipsa Lena Dunham om det inledande spåret ”Pink Heart Mother”, vackra balladen ”Raindrops” eller avslutade ”The Ocean Kill” – alla låtar som skulle sitta som handen i handsken i någon väl vald scen i serien.

Det är nämligen absolut ingen självklarhet att Moonbabies postadress är Malmö. Duon skulle lika gärna kunna vara från Brooklyn. Eller Berlin. Och kanske är det ingen slump att just den sistnämnda staden var parets hem ett tag. För även om de nu är tillbaka på hemmaplan så doftar Wizards on the Beach storstad. Det är den typen av platta jag vill ha i mina lurar när jag vandrar längs en solvarm trottoar. Och om jag hade tillgång till att springa på takfester i Brooklyn, eller Berlin, eller varför inte Malmö (skyller på brist på bra tak här) var och varannan helg – då hade jag gärna sett att det här var ett ständigt soundtrack till denna aktivitet.

8