Liturgy – The Ark Work

Trettioårige Hunter Hunt-Hendrix är så musikaliskt intelligent att det nästan blir flummigt. De senaste åren har han fått ta emot oceaner av skit från de elitistiska svartmetallarna, inte minst för det manifest han skrivit om black metal, dess utveckling och sin egen roll i genrens framtid.

Hans band Liturgy har avfyrat en trestegsraket där svartmetallen från debuten Renihilation delvis suddades ut redan på förra plattan Aesthethica och nu är helt borta på tredje albumet. The Ark Work låter inte som något annat oavsett vilken genre man jämför med, vilket också varit en del av Hunt-Hendrix vision.

Två av Hunt-Hendrix största influenser är Igor Stravinskij och Trent Reznor, och det vore inte alldeles uppåt väggarna att hävda att The Ark Work låter lite som Våroffer framfört av ett stenat Nine Inch Nails. Det är bjällror och blås, det är monoton röst och mässande körer, det är digitala looper och primitiva riff om vartannat, det är jordnära och fullständigt “out there”.

Just den där ”out there”-känslan återkommer flera gånger under den dryga timme det tar att lyssna igenom The Ark Work. Särskilt om man lyssnar i lurar är det stundtals som att få ljud från en annan planet eller från en framtida värld rakt in i hjärnan. På ett angenämt sätt, ska tilläggas

Släpps: 23/3
Bolag: Thrill Jockey/Border
Bästa spår: “Vitriol”

De flesta kommer inte att ge den ansträngning som Liturgys tredje platta kräver av ens öron – den behöver mycket tid och tålamod – vilket är synd eftersom The Ark Work har väldigt mycket att ge när den väl trängt igenom hjärnbarken.

7/10