[Death] ”Folk gillade verkligen inte vårt namn”

art36_fall_line_fest_death

Det tog mer än trettio år för protopunkbandet Deaths första och hittills enda album att se dagens ljus. Albumet ratades av skivbolagen på sjuttiotalet: namnet Death var för provocerande och musiken för aggressiv. Efter att ha återupptäckts 2008 gavs skivan ut och bandet återförenades. Nu är ett nytt album på väg. Felix Lindén ringde upp Death inför skivsläppet den 20:e april.


Death bildades av Dannis, Bobbie och David Hackney, tre bröder från Detroit, någon gång i början av sjuttiotalet. Som bröder var de oskiljaktiga och när David började spela musik så hakade de andra bröderna på. Först var man inne på funkrock, men efter att ha spelat det ett tag så förändrades bandet stil, blev hårdare och snabbare.

”Columbia Records erbjöd oss ett kontrakt om vi bara bytte namnet”

– Det var tonårsaggressioner som gjorde att vi lät som vi lät, säger Dannis Hackney, bandets trummis. Det har alltid funnits en särskild energi, något väldigt aggressivt, i rock’n’roll. Ända sedan femtiotalet.

– Den stora grejen var Alice Cooper, säger Bobby Hackney, bandets sångare och basist. Dannis gick på en spelning med Alice Cooper och när han kom tillbaka så försökte han konvertera oss. Han slutade aldrig tjata om det, säger Bobby med ett skratt. Vi var skeptiska först men sen insåg vi vilken kraft det finns i rock’n’roll.

Det var inte helt lätt för Death att ta sig fram. Under hela sjuttiotalet lyckades bandet bara fixa två spelningar, den ena på en nattklubb och den andra på en folktom rockbar en måndag kväll.

– Folk gillade verkligen inte vårt namn, säger Dannis. Och ibland gjorde det skillnad att vi var svarta. Många av rockklubbarna låg i utkanten i Detroit, i de vita områdena. Namnet Death, i kombination med hur vi såg ut, det verkar som att folk trodde att vi var ett gäng.

Just namnet ställde till en hel del problem för bandet. Efter att ha spelat ett tag fick man kontakt med Groovesville Productions. Death spelade in sju låtar i deras studio och Groovesville började leta efter skivbolag som ville signa bandet. Men bandet ratades av alla skivbolag dom kom i kontakt med.

– Visst, en del av det kan ha varit rasgrejen, säger Bobby, men inte när det gällde skivbolagen. För dem var det namnet, att heta Death på den tiden var verkligen extremt. Columbia Records erbjöd oss ett kontrakt om vi bara bytte namnet. Men vi vägrade, för David var namnet verkligen viktigt. Namnet Death betydde verkligen något för honom, han var väldigt intresserad av livet efter döden.

Så ni hette inte Death för att chocka folk?

Ett tag hörs bara skratt i telefonluren, den sortens hjärtliga skratt som verkar ha lätt att bubbla upp ur både Bobby och Dannis.

– Alltså, det var ju verkligen en bonus, säger Bobby, den roliga sidan av att spela i ett band som hette Death. David älskade att chocka människor med namnet.

Till slut gav Groovesville upp, och Death bestämde sig då för att försöka ge ut sig själva. Man valde ut två av låtarna – ”Keep On Knockin” och ”Politicians In My Eyes” – och släppte dem som singel. Men det gick trögt, och i slutet av sjuttiotalet gav man upp. Och där hade bandets historia kunnat sluta, om inte bandet återupptäckts trettio år senare. Det skedde av en ren slump, genom en av Bobbys söner. Återupptäckten ledde till att skivbolaget Drag City gav ut For The Whole World To See, den skiva som Death spelat in 1975.

– Det var en stor chock, säger Bobby. Vi visste inte hur vi skulle reagera. Vi var inte vana vid att folk faktiskt gillade Deaths musik. Och den där musiken, den hade ju legat undanstoppad i så många år. Men vi har varit kämpande musiker i hela vårt liv, så givetvis var det fantastiskt. Det enda som är synd är att David inte var med oss längre när det hände.

Att brodern David hade gått bort i cancer några år tidigare gjorde upplevelsen något dubbel för bröderna Dannis och Bobby. Samtidigt visste de att för David var inget viktigare än musiken, och att han hade velat att de förde den vidare. Därför bestämde sig bröderna för att återförena Death och rekryterade gitarristen Bobbie Duncan, som de spelade med i ett reggaeband.

– Jag blev väldigt förvånad först, säger Bobbie Duncan, jag hade spelat med Dannis och Bobby ett bra tag men de hade aldrig sagt något om det här med Death. Jag menar, de hade inte ens sagt något till sina söner. Och sen, när saker verkligen kom igång, så började det kännas nästan overkligt. Innan vår första spelning, på Joey Ramones Birthday Bash, så var allt jag kunde tänka ”händer verkligen det här?”. Och när vi spelade på SXSW, och när filmen kom ut, så tänkte jag samma sak ”händer verkligen det här?”. Och det är precis samma sak som jag tänker fortfarande, säger Bobbie Duncan med ett skratt.

abandcalleddeath-poster600Filmen som Bobbie Duncan pratar om heter A Band Called Death, en dokumentär som på ett fascinerande sätt berättar bandets historia. Samtidigt handlar filmen lika mycket om familjen Hackneys historia.

– Allt det här handlar om familjen, säger Dannis.

– I början tog jag mig an det här som en musiker, tänkte på det som enbart musik, säger Bobbie Duncan. Men jag har förstått att det är mycket större än så.

Den nya skivan har spelats in på ett liknande sätt som For The Whole World To See. Väldigt lite saker har lagts till efteråt, istället har man spelat in låtarna live, försökt fånga känslan av Death som liveband.

– När vi började spela in den nya skivan så var tanken att göra en fortsättning på For The Whole World To See, säger Bobby Hackney. Vi har en massa gamla inspelningar, saker som vi spelat in själva, som vi ville släppa på sjuttiotalet men aldrig fick chansen att släppa. Det är de låtarna som är grunden för den nya skivan.

Nu förbereder Death en ny turné. Ett gäng datum är bokade i USA, men fortfarande finns inga spelningar i Europa bokade.

– Men det kommer, vi planerar att åka till Europa, precis som på förra turnén, säger Bobby Hackney. Vi missade Sverige på den turnén tyvärr, men vi var ganska nära, i Köpenhamn och Helsingfors. Men nästa gång kommer vi komma till Sverige. Vi vet inte när ännu, men vi lovar att vi kommer!