Mfa Kera: ’’Med en röst som din behöver du inte tänka på hur dina ben ser ut’’

Internationella Kvinnodagen och Maria Asplund har passande nog pratat med musikern och mångsysslaren Mfa Kera om styrka.

Mfa Kera föddes på Madagaskar och växte upp i Senegal. Som 19-åring kom hon till Paris för att påbörja sin artistkarriär. Den har lett henne till bland annat skivutgivning, samarbeten med storheter som Johnny Lee Hooker, en period som bosatt i Los Angeles, och medverkan i filmproduktioner. Sedan många år nu har Kera Berlin som bas. Där driver hon Black Heritage Orchestra och har också bland annat den framgångsrika musikalproduktionen ’’Odeylo’’ bakom sig. Därtill skriver hon barnböcker på franska, leder gospelkörer och lägger mycket tid på organisationen Trees for the Future, som arbetar med återplantering av skog i hennes hemland. Vi talar med Mfa Kera om styrka på Internationella Kvinnodagen.

– Jag frågar mig själv varifrån jag har fått min styrka, säger Kera till Rockfoto. Jag kanske har fått den ifrån min mamma, kanske ifrån min pappa. Men jag växte upp utan min mamma. Kanske var det att jag var kreol. När jag bodde i Afrika så gick man utomhus genast när man vaknade på morgonen. Man gick ut och ropade hej till grannen med hög röst. Min styrka är en del av mitt statement. Jag har alltid tyckt illa om orättvisor. Min röst blev nog starkare när jag blev artist. Som sångerska bygger jag på en skulptur i luften. Det handlar om kommunikation, och om några talar eller sjunger med hög stämma så följer andra. Inte för att jag är en ledare.


Hon berättar gärna om sin uppväxt och om hur hennes pappa till slut sa att dottern inte bara kunde gå och sjunga därhemma, där kvinnornas chants, ljuden ifrån minareten och faderns jazziga skivsamling vävdes samman till ett uttryck för den unga Kera, i ett samhälle som hon beskriver som ett matriarkat. Samme fader skrev aktivt introduktionsbrev till dottern när hon lämnade barndomen bakom sig för att stå på egna ben i Europa. Kera upptäcktes snart, signades av RCA och fick många önskemål och krav riktade mot sig.

– Man måste ha styrkan att säga nej och att göra sin egen grej, säger hon. Det kostade mig mycket att säga nej till saker, men de ville till exempel att jag bara skulle sjunga på franska. De ville stoppa in mig i ett fack och att jag skulle sjunga gospel och pop på franska. Men moduleringar på franska fungerade inte. Jag sa nej och det stod mig dyrt. Producenter lovar dig allt, de lovar dig månen. Att göra musik kan ta tid, och inte för att musiken tar tid att göra, utan för att producenterna är män.

Kera hittade dock sina samarbeten i Paris, inte minst ett fruktsamt samarbete med Wasis Diop. Hon har även samarbeten med Johnny Lee Hooker, Mickey Baker och Milton Buckner bakom sig. När hon först träffade Johnny Lee Hooker fick hon dessutom ett råd som hon gärna återberättar en dag som denna.

– Jag var så blyg när jag skulle få träffa honom, minns hon. Jag var finklädd, hade tagit på mig en fin kjol, som jag satt och drog i hela tiden, tills någon sa till mig att ’’Med en röst som din behöver du inte fundera på hur dina ben ser ut’’.

Det gemensamma arbetet gick sedan strålande.

– Han var den första afroamerikanen som jag jobbade med, men vi hittade varandra. Jag kom ju ifrån kontinenten där alltid började, bluesens ursprung.

Mer och mer under sin karriär har Kera intresserat sig för att mixa den senaste musikteknologin med sina afrikanska rötter. Tyskland lockade, inte minst på grund av Kraftwerk, som inspirerade henne. Efter att ha bott i Los Angeles slog hon sig ned i Berlin, där hon nu har bott i många decennier. Flytten var till att börja med ett intellektuellt beslut som krävde ett omtänk, visade det sig.

– Där kom jag och tänkte mixa teknik med afrikanska trummor. Det ledde till alldeles för mycket huvud, och blev stelt. Jag fick tänka om och börja med bluesen igen i stället, så att människor kände något i stället för att bara tänka.

Idag är skivstudion något som kräver Keras styrka.

– Jag är så lätt uttråkad i en studio, och har alltid varit det, säger hon. Det kanske bara är du och några människor bakom en glasruta där. Man kan inte röra sig, man måste stå stilla. Jag känner mig ensam, jag kan inte gå fram musiken. Det är bara att blunda och reproducera en känsla.

Hon är övertygad om att musiken har nycklar till mycket.

– Män borde sjunga mer, menar hon. Det händer mycket med män när de börjar sjunga.


Mfa Kera är just nu aktuell med barnboken Fatou Rama.