Årets bästa album: plats 10-2

Spänningen är olidlig nu när vi kommit till årslistans topp 10. Men vi spar på det allra bästa ett tag till och vinnaren – årets bästa album enligt Rockfoto – presenteras imorgon!

10. Kent – Tigerdrottningen
Att förlora sina drömmar och värderingar, att tappa tron på sitt land och sin stad, att se sina medmänniskor bli motmänniskor – Tigerdrottningen är sprängfylld av frustration. Joakim Bergs ord fräser som en skadad jättekatt inträngd i ett hörn. Mörkret och den kalla elektroniken funkar precis lika bra som på Röd. Kents elfte platta är inte bara en av årets bästa, utan även ett för bandet osedvanligt konkret tidsdokument, som kommer att vara lika aktuell kommande mars som den vi lämnat bakom oss.


9. Lana Del Rey – Ultraviolence
Okej, Ultraviolence kanske inte är lika hittig som Born to Die, men den är lika crazysexycool och betydligt mer sammanhållen. Lana släpsjunger och leker med populärkulturella referenser, nostalgiska motiv och drömmen om la dolce vita i sin nogsamt konstruerade vintagevärld. Hon har blivit anklagad för att vara antifeminist, en produkt, icke-autentisk, men det hindrar oss inte från att älska Ultraviolence, trots tvetydiga texter om sex, våld och konsumtionshets. ”If you don’t like it you can beat it, beat it baby!”


8. Mø – No Mythologys To Follow
En av 2013:s mest hajpade artister släppte detta året ÄNTLIGEN sin debutplatta. Och det var värt varenda sekund av längtan. Inte nog med att vi nu hade alla hennes tidigare succélåtar på ett och samma ställe – utan vi fick även nya bevis på varför nästa popdrottning kommer från Danmark. Som final fick vi även en genial cover på gamla Spice Girls-dängan ”Say You’ll Be There”. Cirkeln slöts och Girl Power-rörelsen fortsätter.


7. Mastodon – Once More Round The Sun
Atlantabaserade Mastodon är speciella. De är mångsidiga och breda utan att förvirra lyssnaren, och kastar sig mellan olika typer av sound som om det vore det mest naturliga i världen. Once More ‘Round The Sun är en metalskiva full av muller och melodier som hjälpte oss att hålla farten uppe året ut.


6. Grouper – Ruins
Om en ska tro Liz Harris senaste fullängdare Ruins, så är sångerskan ingen muntergök, men låt inte detta hindra dig från att upptäcka en av årets vackraste skivor. Viskande sång, piano och ambient i lyxförpackning. Missa inte denna moderna klassiker!


5. Run The Jewels -­ Run The Jewels 2
Med det klassiska oldschool-soundet blandat med newschool och influenser av drum ‘n’ bass tar Run The Jewels hiphoppen till en ny nivå. Ett aggressivt sound med välskrivna och väl genomtänkta texter som får en att tänka till. Ett poetiskt “fuck you” till omvärlden!


4. Perfume Genius – Too Bright
På sitt tredje album tar Mike Hadreas avstamp i de varma pianoballader vi känner igen från tidigare album men rör sig samtidigt i en ny, mer experimentell musikalisk riktning med hjälp av bland andra Adrian Utley från Portishead och John Parrish (PJ Harveys ständige följeslagare). Resultatet är positivt spretigt och framhäver en musiker som inte bara utvecklats utan också blivit mer utåtriktad och våghalsig. Slutresultatet är en lysande blandning av guldfärgat glitter och sepiafärgat svårmod – och att han i den eminenta singeln ”Queen” gör upp med homofobiska vanföreställningar gör inte saken sämre.


3. The War on Drugs – Lost in the Dream
Reinkarnationen av 80-talets rockmusik med en färsk experimentell ådra är kärnan på Lost In The Dream. Och med en sångare som får en att tro att Bob Dylan skaffat barn ihop med Rod Stewart. Det är en känsloexplosion att lyssna på denna skiva som slutar med ren och skär glädje.


2. Lykke Li – I Never Learn
Även om Youth Novels (2008) var en minst sagt lovande debut, så visade den likväl bara en bråkdel av Lykke Lis potential. Föregångaren Wounded Rhymes (2011) var ett bestämt kliv i en ”vuxnare” riktning med mer vemod och större arrangemang. I Never Learn fortsätter på den inslagna vägen. Lykke Li Timotei Zachrisson (som vuxit rejält som sångerska) fullbordar här förvandlingen från Ystadstjejen som en gång sjöng hon var ”shy shy shy” i ”Dance Dance Dance” till en internationell diva som konkurrerar om Lana del Rays publik.