Om man spontant skulle fråga någon okänd på gatan om de vet vilka Goldfrapp är så är chansen troligen relativt liten att denna person spontant skulle svara ja på den frågan. Men skulle man ge personen ett par hörlurar och spela ”Ooh la la” eller ”Strict Machine” så skulle nog många haja till.
En anledning till att Goldfrapp inte har haft större genomslag här i Sverige kan vara att bandet ständigt valt att ta omvägar runt vårt avlånga land vid bandets tidigare turnéer under senaste decenniet. Nu när bandet äntligen har hittat till Sverige och huvudstaden så är det tyvärr på en tidig festivaltid. Att börja tidigt på en svensk festival är en mycket svår uppgift. Oftast innebär det begränsat med tid och ljus samt att publiken inte riktigt har kommit på plats heller.
Det är jättekul att äntligen få se Goldfrapp på en scen i Sverige, men jämfört med de tidigare festivalspelningarna bandet gjort denna sommar får vi idag det kortaste setet av dem alla. Vi får inte höra någon av de hits som jag tidigare nämnt och det lämnar en liten känsla av att bli blåst på konfekten. Att se Goldfrapp idag är som att få tillgång till en finrestaurang, men bara få nöja sig med förrätten.
Av de åtta låtar som vi får höra är det ett axplock från bandets hela historia och under de rådande förutsättningar så är det låtarna från den tidigare perioden som gör sig bäst. Den stämning som bandet har skapat på den senaste plattan Tales Of Us faller platt i dagsljuset och det enda jag önskar efter de 45 minuter som spelningen varar är att bandet kommer tillbaka för en inomhusspelning snart. Så att de får chansen att servera de andra rätterna av den tilltänkta trerättersmiddagen.
