L’Orange – The Orchid Days

Producenten L’Orange släpper ett nytt hett album som blandar sköna beats med toner från en svunnen tid.

The Orchid Days
beskrivs lättast som en Noirfilm som gjorts om till ett hiphopalbum. Ett album som öppnar upp med en dramatisk monolog av skådisen Eric Todd Dellums. Monologen gör att håret reser sig i nacken, det är spännande helt enkelt. Efter introt börjar en pianoslinga som låter som om den är samplad från en knastrig grammofonskiva och bygger upp till tredje låten ”Man of the Night” som sjungs av Erica Lane och det känns som man sitter på en soulklubb i New York på 50-talet. En episk öppning av skivan som ändå bara blir bättre. L’Orange använder sig ofta av gammal soul och jazz (han beskrivs som en ”Billie Holiday fanatic” vilket inte känns oväntat) på samplingarna och denna skiva är inget undantag. The Orchid Days bjuder förutom pianoloops och 20-talstrumpeter även på massor av samplingar från gamla filmer vilket fyller ut låtarna på ett snyggt sätt och ger skivan ett säreget sound som drar åt 90-talets East Coast-rap

The Orchid Days är en perfekt uppföljare till förra skivan The City Under The City som var ett samarbete med bolagskamraten Stik Figa. Stik är dock inte med på The Orchid Days utan L’Orange fokuserar här mer på samplingar och det instrumentala, även om det såklart även bjuds på grym rap. Förutom Erica Lane och Eric Todd Dellums gästas skivan av artister som Homeboy Sandman, Jeremiah Lee, Billy Woods och såklart Blu som är med på låten ”Need You” som släpptes några veckor innan skivan och satte en skyhög ribba för resten av albumet.

Release: 15/4
Bolag: Mello Music Group
Bästa låt: "The End"

The Orchid Days är fylld med en känsla av 50-talets Sweet America men också med någonting mörkt över sig. Ibland får man en liten kuslig känsla med de knastriga men glada 50-talskörerna som loopas i takt med dystra jazzpianon och de softa hiphoptrummorna. Jag kan inte hitta någon enda brist med den här skivan. Produktionen är storartad och även om samplingarna följer samma tråd blir det aldrig enformigt. Detta är en skiva som alla kan och bör lyssna på vare sig du lyssnar på hiphop eller bara vill slappna av med en whisky i handen. 19 träffsäkra spår som tillsammans skapar ett av årets absolut bästa album.

10/10