Vad var bäst respektive sämst med årets Umeå Open-festival? Vad hoppas vi på inför nästa år? Och hur smakade festivalkorven – egentligen? Christoffer Jonsson och Johannes Melender, som var Rockfotos skribenter på plats, har summerat helgen som gick.
Christoffers kommentar:
Det var för exakt ett år sedan jag skrev min första text för Rockfoto och ämnet var Umeå Open. Den här gången blev det ännu roligare eftersom jag hade sällskap av Johannes och vi kunde diskutera alla framträdanden.
Bokningarna i år kändes väldig nischade. Det fanns i princip tre genrer. Antingen var det hiphop, lugn pop eller klubbmusik.
Allt förlöpte i stort sätt som man hade förväntat sig. Det som överraskade mest var Det Stora Monstret (bilden), Lilla Namo och Ida Redig. Ane Brun var också jättebra såklart, men jag var redan inställd på en riktigt bra spelning med henne och det var det jag fick.
I efterhand känner jag mest en “jaha-känsla”. Var det allt? Och jag att tror det beror på att musiken inte var tillräckligt bred i år. Visst är det en stor skillnad på First Aid Kit och Yelle musikmässigt, men var är allt mittemellan?
I och för sig, på torsdagen kunde man faktiskt se Västerbron och Honningbarnas galna spelning, men själva festivalenhelgen var ganska tråkigt strukturerad. Förra året fick vi se Cult of Luna och The Coathangers men också Shout Out Louds och Ansiktet. Ett bredare spektrum helt enkelt.
Sen har jag även lite svårt för när det blir för klubbinriktat. Kalla mig gammalmodig, men när jag går på festival vill jag hellre se ett liveband leverera en häftig spelning än en dj som viftar med händerna.
Johannes kommentar:
Jag tycker att artistutbudet var väldigt bra i år. En rolig grej var att se så många grymt bra kvinnliga musiker på plats. Det är alltid lite teknikproblem, men tycker överlag att det har varit genomgående bra ljud och ljus.
Det enda jag kan klaga på var den dyra festivalkorven. Den var fan inte skoj, alltså. En blek halvkokt smaklös korv med endast senap och ketchup som frälsare.
På musiksidan kan jag bara sakna en sak egentligen, och det är något band med lite hårdare gitarrbaserad musik. Det var helt underrepresenterat, eller nästintill obefintligt i år. Undantaget kom från punkbandet Matriarkatet som rockade på Nemis.
En positiv överraskning var Det Stora Monstret som gjorde en fantastiskt fin och intim spelning i Studion. Den kommer jag minnas för den var helt perfekt som kontrast till de andra akterna.
Det var en väldigt trevlig festival, men jag hoppas verkligen på mer rock, punk, eller hc nästa år. Det finns en uppsjö oerhört bra liveband inom de senaste två genrerna. Boka dem!
Läs fredagsrapporten från Umeå Open här och lördagstexten här.
