Med storslagna refränger och tunga elektroniska beats har VNV Nation blivit ett av 2000-talets mest populära synthband. Rockfotos Anton Lindskog träffade den pratglade sångaren och frontfiguren Ronan Harris i samband med senaste Malmöspelningen på Babel under synthfestivalen Electric Lucia.
VNV Nation har ett starkt band till Sverige. Om du har sett dem på svensk mark så har du sannolikt även sett en svartklädd Ronan Harris dansa till ”Små grodorna”. Just nu är de på turné med åttonde albumet Transnational som släpptes i slutet av 2013. Snart återvänder de för att spela i Göteborg (Sticky Fingers) den 7:e februari och i Stockholm (Dieselverkstaden ) dagen därpå.
Jag tycker ni har gått i en lite mer positiv riktning med nya Transnational och föregångaren Automatic (2011).
– Ja, det håller jag med om. Inte så att vi börjat göra ”solskenspop” helt plötsligt men de två senaste skivorna har präglats av någon slags ”försiktig optimism” – om nu det uttrycket är begripligt.
– För mig var det något som klickade när vi gjorde Automatic. Så roligt har det inte varit att göra musik på väldigt länge. Jag hade bara mig själv och våra trogna fans i åtanke. Vad recensenter och ”förstå-sig-påare” tycker om oss har jag slutat bry mig om. Att göra Transnational var som en fortsättning på det. Skivan summerar upp många av motiven som, genom åren varit närvarande i VNV Nations musik men det finns också en del nya inslag – vilket alla inte riktigt verkar ha uppfattat.
– På ett sätt är Transnational både retro och framåtblickande på samma gång, fortsätter Ronan. Jag använder synthljud från tre viktiga album ur new romantic-eran från sent 70-tal till tidigt 80-tal. Det är musiken som jag själv växte upp med.
Ronan Harris är född i Dublin men flyttade vid 21 års ålder till London 1988. Där startade han VNV Nation (förkortningen utläses: Victory – Not Vengeance) tillsammans med trummisen Peter Jackson. Innan han kunde försörja sig på musiken hade han ett vanligt IT-jobb på Q8 Petroleum och under en period var han journalist och webredaktör för välkända, internetbaserade synth- och gothtidningen Side-Line. Idag är Ronan Harris, sedan 12 år tillbaka, bosatt i Hamburg.
– Jag behövde miljöombyte och lite mer närhet till naturen, berättar han. Jag befann mig i en förvirrad fas av livet och vantrivdes rätt ordentligt i London. VNV Nation hade just då blivit väldigt populära i Tyskland, vilket gav mig möjligheten att prova på något nytt. Alla som jobbade med bandet befann sig just då i Hamburg så det föll sig naturligt att jag följde efter.
– Jag hade många betänkligheter innan om hur det skulle fungera för mig med språket och sådana saker, avslöjar han. Det var obefogat för jag blev förälskad i staden. Hamburg är en vänlig stad med mycket bevarad historia på praktiskt taget varje gata men har på samma gång en väldigt kosmopolitisk atmosfär. Jag älskar det!
Varför tror du egentligen att elektronisk musik är så stort i Tyskland?
– Det är ju rätt stort även här i Sverige. Jag tror det handlar om folkmentaliteten. På olika platser runt i världen finns olika ideal som folk identifierar sig med när det gäller vad man strävar efter och vill vara. Det ”tyska idealet” handlar ju om att vara väldigt effektiv och organiserad, kanske är det något som reflekteras i elektronisk musik?
– Kraftwerk är på många sätt det ”ultimata tyska bandet”, säger Ronan klarsynt. När Kraftwerk dök upp på 70-talet fångade de Tyskland – på samma sätt som Beach Boys fångade USA ett årtionde tidigare. Ingen hade tagit Kraftwerk på allvar om de inte hade kommit från Tyskland (skratt).
