Kaah: Mosebacke, Stockholm 7/8

En utsåld konsert och en lång, in i det sista mirakeltroende, biljettlös kö utanför Mosebacke vittnar om att Kaahs spelning är lika eftertraktad av fansen, som hypad av media. Soulig förmusik i högtalarna ramar snyggt in Stockholms hipsterelit och alla andra som tycker att Kaah inte kunde ha återvänt till den svenska musikscenen en dag för tidigt. Ison & Filles sommarsköna ”Ikväll är vi kungar” spelas lämpligt nog strax innan Sveriges soulkung själv kliver in på scen.

Och jag vill inte låta new ageig, men det bokstavligen strålar en aura av glödande kärlek runt Kaahs gestalt. Han lyser, från början till slut, av spelglädje och levererar 90 min av själfull soul och funk. Bandet är lika perfekt inrepat som enmannakören Mogge är samspelt med kvällens stjärna. Efter några låtar galet funkig inledning konstaterar Kaah att det är kul att vara tillbaka. Och det märks att han menar det och det märks att han varit saknad, för efter de fem första låtarna är publikjublet så öronbedövande att Kaah själv ler närmast generat medan han tackandes säger sig vara överrumplad av responsen han får denna comeback-kväll.

Kärleken flödar mellan scenen och publiken hela spelningen, och alltmedan de höftrullarvänliga rytmerna ofrånkomligt får Kaah att konstant dansa fram sin säregna sång och musik, så blir det allt tydligare att det här är ett gäng musiker som säkerligen lagt ner åtskilliga timmar förberedelse för denna kväll. Det låter enormt tajmat och bandet får också en personlig presentation med välförtjänt jubel och applåder. Jublet blir inte mindre när ”De tittar när jag dansar” mot slutet drar igång, och kombinationen av gammalt material och de sköna vibsen från nya albumet gör att spelningen denna ljumma sommarkväll närmast andas perfektion.

”Innan du går” blir sista låten innan publiken kräver tillbaka Kaah för två extranummer, och det är helt logiskt att kvällens absolut sista låt blir ”Kaahlla mig”. För när han sammetslent sjunger ”Kalla mig med den kärleken jag vet du har”, så är det ren kärlek som fyller hela Mosebackes terrass, och kanske är det i detta rosa töcken som han faktiskt lovar oss att vi ses igen. Och vi vet att han är värd att vänta på.