ElectriXmas 2012


Den lilla minifestivalen ElectriXmas i Malmö har blivit en institution i synth-Sverige. En gång om året invaderas Inkonst av (mestadels svartklädda) synthare i alla åldrar. Kulmagade gubbsynthare i urtvättade Front 242-tröjor, hårdsminkande gothkorsetter, färgglada currygother och vardagsklädda synthälskare. Alla har kommit till Inkonst för att festa och ha kul och man behöver bara gilla synth – eller vara lite nyfiken – för att vara välkommen in i gemenskapen. Redan på vägen in mot garderobskön blir jag omfamnad av en drängfull (tomteluvsklädd) bodysynthare som vrålar ”Nu kör vi”. Jag kan då inte minnas senaste gången jag fick ett så hjärtligt välkomnande på en konsert.

ElectriXmas lockar besökare från hela landet (i år ordnades särskilda bussresor från Göteborg och Falkenberg) och de senaste åren har det varit utsålt. I år varnades för att biljetterna var på väg att ta slut tidigare än någonsin trots brist på ”uppenbara publikmagneter” jämfört med tidigare år (föregående line-ups har toppats av bland annat Laibach, VNV Nation och Hocico). Musikaliskt är årets program lite hårdare än vanligt och två tredjedelar hade kunnat gå under det uråldriga skolgårdsepitetet ”råsynth”. Av årets sex akter torde fem vara tämligen okända utanför synthvärlden och att det blir norska Icon of Coil som får äran att stå överst på affischen känns på förhand inte som någon självklarhet.

Henric de la Cour är garanterat enda akten på årets ElectriXmas som har medverkat i TV4s Nyhetsmorgon. Den forne Yvonne- och Strip Music-sångaren sadlade om häromåret och gav ut en soloskiva med gotisk, melankolisk synthpop. Henric inleder kvällen på lilla Caféscenen med fejkblod utsmetat över sin bara överkropp, flankerad av en lika ”nerblodad” gitarristtjej och en keyboard- (och iPhone?)-spelare utklädd till liemannen. Den billiga skräckfilmsestetiken hade kunnat bli hur fånig som helst i kombination med de stora gesterna och ”hjärta och smärta”-lyriken men Henric klarar balansgången perfekt tack vare låtmaterialet och sin starka sångröst. Han hinner framföra större delen av låtarna från den självbetitlade debuten och står för det relativa ”popinslaget” på årets ElectriXmas.

Sedan är det dags för Jäger 90 och att deras sångare Thoralf Dietrich tidigare var med i ett band med namnet DAF.Partei säger det mesta. Den tyska duon gör minimal old school EBM av allra råaste och mest primitiva slag – med betoning på genrens två kanske mest utmärkande klyschor – mullrande basar och militärestetik. Volymen är uppskruvad till 11 när tyskarna går på lilla scenen iklädda överdimensionerade stridspilothjälmar och jag känner hur det börjar fladdra i byxbenen av ljudvågorna när synthbasen sparkar igång. Inget är särskilt originellt med Jäger 90 och egentligen finns det ingen anledning att inte lyssna en extra gång på Nitzer Ebbs ”That Total Age” eller DAFs ”Alles Ist Gut” (de två uppenbara förlagorna) i stället. Men bodysyntharna som moshar framme vid scenen verkar ha kul.

Fotnot: Bilden på Henric De La Cour är från en spelning i Alvesta (Kalabalik på Tyrolen), augusti 2012. Foto: Niklas Gustavsson