El Perro Del Mar: Strand, Stockholm 1/12


Konserten är slutsåld och Strand är fullpackat men det står likväl en drös med hoppfulla människor köandes ute i kylan. Entusiasmen och snacket på sociala medier inför den här spelningen gör det uppenbart att den senaste skivan Pale Fire har gett El Perro Del Mar en hel del nya fans. Det är väldigt välförtjänt, för med sin kombination av ljuv melankoli och elektronisk pop har Sarah Assbring lyckats skriva, framföra och producera vad som utan tvekan är ett av årets bästa svenska skivsläpp. Pale Fire släpptes för bara några veckor sen, så de flesta har hunnit få tag i skivan och lyssnat in sig inför kvällens spelning. Tajmingen är alltså helt oklanderlig och förväntningarna bland publikhavet inne på Strand är uppskruvade till 110%.

Jag har svårt att tro att någon känner sig besviken på El Perro Del Mar-spelningen efteråt, men det finns onekligen något riskabelt med hajp. Det rör sig trots allt om stundtals ganska lågmäld musik och i ett svettigt och överfullt Strand kan scenen och framträdandet nästan försvinna lite under kvällen.

Detta ska inte på något sätt tolkas som en anmärkning på själva musiken. Sarah Assbring gör ett utmärkt jobb med att ge både liv och livekänsla till de elektroniska låtarna med sitt sympatiska framträdande. Först stör jag mig lite på de enkla projektionerna bakom scenen, men efter ett tag känns de helt logiska – det här är ju trots allt klubbmusik som nu framförs live. En snygg och minimalistisk scenshow känns därför ganska lämplig, även om den försvinner något just den här kvällen på grund av det enorma antalet besökare.

El Perro Del Mar kanske inte bjuder på det allra mest nyskapande musikaliska uttrycket (ibland påminner det ohyggligt mycket om Lykke Li, Fever Ray och The Knife) men låtarna slår ändå an en personlig ton som är omöjlig att motstå, både live och på skiva. Allra bäst under kvällen är The Embassy-doftande “Walk On By”, som med sitt övertygande och något släpiga beat får hela Strand att gunga i samförstånd. Trots att det knappt finns en tom millimeter att röra sig på är det omöjligt att stå still när den popjuvelen ljuder ur högtalarna.

Direkt efter att konserten har avslutats töms lokalen fort på folk, trots att Strand nu erbjuder tre timmar med dj:s och dansgolv. Och vem kan egentligen anklaga besökarna för det beteendet? Efter att precis ha fått njuta av El Perro Del Mars perfekta klubbmusik, och dessutom i liveutförande, finns det inte något en dj kan erbjuda som håller måttet, dansgolv eller ej.