Är det stressigt att ha denna hajp efter er?
S: Det enda stressiga just nu är hur uppbokade vi är. Jag är inte direkt orolig över hur media och bloggar hanterar oss. Jag vill primärt göra musik som jag känner mig stolt över. Jag har aldrig visat någon musiken jag har gjort tidigare eller spelat med i ett band. Så för mig är detta bara början. Och det råkar bara vara så att folk verkar gilla det nu. Hur mycket jag än älskar oss alla i bandet så vill jag inte att någon ska känna sig inlåst i Friends. Att vara på turné gör det omöjligt för en att utveckla sin musik och konst. Eller vad du än försöker göra med ditt liv. Det är väl det som stressar mig mest. Hur jävla upptagna vi kommer vara de närmaste månaderna.
Vilka är era influenser till musiken ni skapar?
S: Mina influenser är ganska flummiga och konstiga. Ända sedan jag var liten har jag haft text och musik fast i mitt huvud. Om jag ser något inspirerande, eller hör en enda not, så kommer det upp en hel låt i mitt huvud som om den redan existerade där och behöver komma ut. Jag vet inte var det kommer ifrån. Ibland känns det som någon skum energi. Andra gånger är det definitiv annan musik. Musik som får mig att känna något och jag vill försöka skapa fram samma känsla. Jag har aldrig varit religiös eller så, men spirituell skulle jag vilja säga att jag är. Jag känner liksom en viss sprirituell inspiration från vissa människor som jag klickar med. Och vissa är popstjärnor. Sådana känslor har jag exempelvis med Prince och Michael Jackson. Jag vet att dessa är de största som finns men jag har det även med Ariel Pink och Thurston Moore. De har inte inspirerat mig till att låta som dem utan mer att ha något att gå tillbaka till som är igenkännbart. Ungefär att du har en låt som du gillade när du var liten och som sedan nästan blir till en bön.
M: Vi vill ju inte plagiera någon annan, utan använda deras energi och föra över den till oss att förmedla det samma.
S: Ibland kan jag också känna mig konfunderad över varför jag skriver musik. Då är de andra musikerna någon form av bevis på att man bara gör det man vill och har samma driv som ens idoler att relatera till.
Hur vill ni att responsen på skivan Manifest som kommer ut 2 juni ska bli?
S: Jag vill inte säga för mycket negativt trams. Jag hoppas såklart att folk kommer gilla den, för jag vill inte göra någon illa. Men jag gillar inte riktigt sättet skivan kom ut på. Så om folk inte gillar den så känns det som att jag kommer förstå dem. Det var inte riktigt så som jag tänkte mig att det skulle gå till. Jag vet inte, det har att göra lite med produktionen. Som jag sa, jag vill inte vara negativ men jag vill vara ärlig. Många av låtarna kom till väldigt lätt när jag skrev dem och sedan jobbade vi väldigt mycket mer på att spela in dem bra. Problemet är väl att jag inte är helt nöjd med mina texter. Nästa gång skulle jag vilja jobba lite mer på att skriva något som jag känner mig riktigt nöjd med. Men jag kan ju inte bli för besviken på mig själv, för det är trots allt min första gång!
M: Ingen av oss har studerat musik direkt. Så vi är alla självlärda, vilket jag nog tror är bra. Annars kanske man blir tvingad till att göra på det lärda rätta sättet och inte sitt egna sätt.
S: Jag har alltid sysslat med konst men har aldrig velat gå på konstskola. Jag var stressad och rädd över att de skulle stjäla min individualitet. Kanske var det lite obstinat av mig? Men ”The more we know the less we see” som Sade skulle säga.
