Perfume Genius: – Jag känner mig delaktig i världen igen

Bakom ett av årets mest unisont hyllade album står 30-årige Mike Hadreas, mer känd som Perfume Genius. Någonstans mitt emellan Antony & the Johnsons och James Blake gör han självrannsakande, pianobaserade sånger om sitt förflutna som missbrukare och om svårigheterna med att komma ut som homosexuell man. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp mannen bakom några av årets mest rörande sånger.

I början av 2000-talet flyttade Mike Hadreas till New York för att studera film. Efter några år var han på väg att gå under för sitt accelererande intag av narkotika och alkohol. Han återvände till sin mammas hus i Seattle för att bli drogfri och började skriva låtar som ett led i sin självhjälp. 2008 startade han en Myspace-sida under namnet Perfume Genius. Två år senare skivdebuterade han med Learning och nu är han aktuell med uppföljaren Put Ur Back N2 It.

Jag gillar verkligen din nya skiva och den har fått genomgående väldigt positiva recensioner. Påverkas du mycket av vad folk skriver om dig och din musik?

– Tack! Ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker. Jag önskar verkligen att jag kunde bry mig mindre för det kommer ju alltid att finnas folk som skriver mindre snälla saker om mig. Men jag är väldigt glad över allt positivt som har sagts om nya skivan. Efter allt jobb jag har lagt ner känns det som en lättnad att så många verkar gilla den.

Jämfört med din debut Learning uppfattar jag Put Ur Back N2 It som mycket mer hoppfull. Du har sagt att låtarna kom till under tiden som du förälskade dig i din nya pojkvän. Har det påverkat musiken?

– Nya skivan är helt klart mer hoppfull men det beror inte bara på min pojkvän. Min levnadssituation är väldigt annorlunda nu jämfört med när jag började skriva låtarna på Learning. Då stod jag på min absoluta botten – jag var nedgången i drogerna och levde praktiskt taget isolerad från omvärlden sedan åratal tillbaka. Nu har jag vänner, jag har återupptagit kontakten med min familj och känner mig delaktig i världen igen.

– Att skriva låtarna på Learning fungerade som terapi för mig själv. Den här gången visste jag att andra också skulle lyssna och – även om jag inte alltid känner mig helt hoppfull själv – så är hopp det som jag helst av allt vill förmedla till andra människor.

Handlar alla dina låtar om saker som händer i ditt liv?

– Jag utgår alltid från mig själv. Låtarna behöver inte nödvändigtvis handla direkt om mig, det kan vara saker som stör mig eller som jag tänker mycket på. Framför allt försöker jag skriva på ett sätt så att min musik kan fungera som ett stöd för andra som har upplevt liknande saker.

Du är ju ofta väldigt självutlämnande i dina texter. Är det svårt att veta var gränsen går mellan vad du vill dela med andra och vad du vill behålla för dig själv?

– Som textförfattare tycker jag svårigheten ligger i att upptäcka när man blir för självupptagen och går upp för mycket i sitt ego. Förmodligen borde jag hålla inne med mer men jag har inte riktigt lärt mig hur man gör. Det är en av mina svaga sidor (skratt).

Min favoritlåt på nya skivan är ”Floating Spit”. Kan du berätta lite om den?

– Jag har varit nykter och drogfri i flera år nu men det händer fortfarande att jag får ”flashbacks” från den ”mörka tiden”. ”Floating Spit” handlar om en natt när jag proppade kroppen full med diverse substanser och var helt övertygad om att jag skulle dö. Den händelsen hemsöker mig fortfarande – det händer ibland att jag vaknar mitt i natten i panik av tanken på det. Det är något som jag velat skriva om länge och att det blev till en varm och melodiös låt som ”Floating Spit” var helt enkelt ett sätt för mig att göra det jobbiga minnet mindre plågsamt.

Låten ”Dark Parts” är tillägnad din mamma.

– Ja, hon klagar ibland på att mina låtar alltid handlar om så mörka och otäcka saker så ”Dark Parts” var mitt sätt att ge henne något fint och visa att jag älskar henne. Hon är en väldigt stark kvinna och så har hon ju varit tvungen att stå ut med mig under hela mitt liv (skratt).