Riddarna är tillbaka i galopptempo

Den sjunde mars släpper Riddarnas sin nya skiva Bakom Molnen. Det är deras andra skiva på mindre än ett år. En skiva som fötts ur ångest och hårt arbete men som enligt dem själva är den bästa de har gjort.

Det är en vårig fettisdag. Solen värmer vintertrötta shoppare som vandrar i shoppingcentret Kompassen i centrala Göteborg. Alla går ganska sakta och många verkar njuta av eftermiddagen. På något sätt känns vädret och stämningen där som den totala antitesen till Riddarnas musik. Deras självbetitlade första skiva som kom förra våren kanske inte chockade, men överraskade åtminstone många. Genom att göra hårt driven rock på svenska med influenser från massa olika håll skapade de något helt eget. Vissa sågade det totalt och andra hyllade det som den bästa nya svenska musiken på länge. Få som hörde det lämnades oberörda.

Det är inte längre än ett stenkast från kompassen till Riddarnas bokningsbolags kontor där två av de tre medlemmar, Edward Forslund som sjunger och spelar gitarr och Erik Dahlström som spelar trummor, sitter och försöker sätta ord på hur deras nya skiva låter.

– Den är mer direkt och enhetligt än den förra. Mer punk. 23 minuter och nio låtar – det är inte så vanligt kanske, säger Edward.

– Förra skivan var ju lite längre och ostyrd. Den här gången tog vi bort och skalade av, flikar Erik in.

De sitter i ett litet kök på andra våningen i ett kontorshus. Väggarna är vitmålade och lite slitna. Trots den ovan nämna dagen är det en bit sockerkaka och inte en semla som ligger på en träskärbräda på bordet. I april förra året kom alltså deras förra skiva och nu är det redan dags för en ny, Bakom Molnen släpps den sjunde mars.

– Vi visste bara att vi ville släppa en skiva till och att vi ville ge ut den någon gång under tidig vår, säger Edward.

– Och så gick vi baklänges. Vad behöver vi göra? Det ska göras då och det då och då behöver vi ha låtar nu. Så då var det bara att börja skriva, fyller Erik i.

Det här var under sommaren förra året. Sen följde en intensiv period där dagarna mest innehöll rep. Edward berättar hur det helt enkelt bara var att komma med kaffetermosen klockan nio på morgonen och sätta igång att repa. All annat fick stå tillbaka för en tid som enligt dem själva innehöll mycket ångest men som också var bra.

– Jag tror att det var positivt. Det var ansträngande och påfrestande men jag kan inte komma på sist det inte var det att göra musik. Vi vände och vred på varenda jävla pryl, säger Edward.

– Ett annat band hade kanske väntat och sparat pengar i fyra år, säger Erik.

– Och setts en gång i veckan och finslipat. Vi är mer som en motorsåg och kör varje dag och hugger bort de dåliga bitarna direkt, fortsätter Edward.