Hederos & Hellberg: Victoriateatern, Malmö 25/1

Att nostalgi och stora återföreningar säljer har väl knappast undgått någon som ögnat igenom affischnamnen på årets sommarfestivaler. Januari 2012 har det så blivit dags för Hederos & Hellberg – duon som egentligen la ner verksamheten 2003 – att återförenas och ge sig ut på en sex datum lång nostalgiturné.

Martin Hederos och Mattias Hellberg träffades när de spelade tillsammans i det röjiga (och väldigt Union Carbide Productions-inspirerade) bandet Nymphet Noodlers. Efter splittringen i slutet av 90-talet startade de Hederos & Hellberg med idén att omvandla traditionella rocklåtar till stillsamma singer/songwriter-nummer för att hitta låtarnas innersta väsen. De hann släppa två album (samt en EP) – mestadels med covers men även en del eget material – och fick väldigt mycket uppmärksamhet i Sverige. Ryktet spred sig så långt utanför landsgränserna att de fick följa med Ryan Adams på Europaturné 2002.

Nu är de tillbaka och turnerar med en ”ny” liveskiva (som är en inspelning av den avskedskonsert som hölls på Göteborgs Konserthus 13:e januari 2003). Publiken som har tagit sig till turnépremiären på Victoriateatern i Malmö består till stor del av par, uppskattningsvis runt 30-årsåldern. Det är picknick-konsert, vilket innebär att de som sitter på parkett får ta med mat och dryck. Vinflaskor korkas upp, baguetter och brieostar plockas fram och det känns – onsdagen till trots – mer som en hippare variant av fredagsmys än en regelrätt konsert.

Programmet består mest av gammalt material och det är svårt att urskilja duons egna låtar bland deras covers – mest låter det som tidlös musik. Men vi blir snabbt varse om att det inte bara handlar om nostalgi. En bit in i spelningen berättar Mattias Hellberg att de har tänkt jobba vidare med Hederos & Hellberg även efter turnén. Några konkreta planer finns inte mer än att de ska syssla med det när de får ”tid över från sina andra projekt” (Martin Hederos är ju till vardags pianist i The Soundtrack Of Our Lives och Tonbruket. Mattias har spelat i en mängd olika band, bland annat Hellacopters och en sen upplaga av Nationalteatern). Vi får höra en ny låt – ”Faith And Destiny” som bådar gott om den pekar ut en framtida väg för duon – något mer storslagen och utsmyckad än tidigare.

En viktig del av konceptet Hederos & Hellberg är att inte planera för mycket i förväg. Att klä av låtarna alla onödiga detaljer till det i princip bara är text och melodier kvar och förlita sig på stundens infall. Setlisten är inte bestämd förrän en timme innan de går upp på scen. Mattias mellansnack vittnar om att mycket som har hänt under karriären har berott på rena tillfälligheter (och att många idéer fötts på Göteborgs barer). Bäst blir det när de väljer låtar som ligger så långt från deras avskalade sound som möjligt. Tolkningen av The Stooges ”No Fun” är genial i sin enkelhet. Med bara ett sparsmakat pianokomp och Mattias Hellbergs inlevelsefulla sång träffar den mig precis lika hårt som Iggy Pops spottloskor. När Hellberg lyckas låta mer uppgiven än självaste Iggy – då finns fog för den gamla klyschan ”less is more”.